Just got back from six hours in the boat with Dagmar, our first time together, my first time as 'skipper' of my own new boat ...

Lotta wasn't even wet inside, which I don't understand because she was already soaked after less than a day's rain on Sunday and it's been raining solidly ever since.

We used the motor to get away from the village and down to the mouth of the bay, but then we were properly sailing for three or four hours: we got out to within sight of Norrfällsviken bay, explored all the three bays before that one, the rocks are very beautiful, the sun came out rather often, we could see it raining out to sea and felt a bit of drizzle on our faces, but not for more than 5-10 minutes, then we even got a rainbow ...

Dagmar found the waves 'gigantic' and said that she actually couldn't remember ever seeing such high waves before, though they sailed all round the Stockholm islands, and I think even to Svenska Högarna where the archipelago meets the open sea; and she simply couldn't imagine that Keith and I had sailed in two-metre waves in safety ...

The most important thing about the whole event was that I now know I can sail Lotta on my own, because I did! Towards the end Dagmar was resting huddled up in a blanket and I handled the whole lot without disturbing her more than her changing sides when we changed tack ;-) Everything is so gentle and stable on the Folk Boat that there's absolutely no sense of danger: I learnt that during my two wonderfully empowering days with Keith, he has such a wonderful calmness and pedagogical approach, letting me do everything but checking that I didn't do anything wrong ...

Everything went perfectly, even the timing, we turned back just before it seemed it might get rough and that brought us back to the quay under sail all except for the last few hundred metres, so that we just got everything stowed away in the light and the only thing we had to do in the dark was put stuff into the car ...

Nyss tillbaka från sex timmar till sjös med Dagmar, vår första gång tillsammans, min första gång som 'skeppare' i min nya båt ...

Lotta var inte ens blöt inuti, vilket jag kan inte begripa ty hon var redan genomblöt efter mindre än ett dygns regn i söndags och det har regnat utan avbrott sen dess.

Vi använde motorn för att ta oss ifrån byn och ner till vikens mynning ute i fjärden, men sen seglade vi på riktigt i tre eller fyra timmar. Vi kom dit vi kunde se Norrfällsvikens vik, utforskade alla tre vikar innan denna, klipporna är riktigt vackra, solen visade sig rätt ofta, vi kunde se att det regnade ute till sjös och kände lite duggregn på våra ansikterna, men inte i mera än 5-10 minuter, och så fick vi en regnbåge ...

Dagmar upplevde vågorna som 'gigantiska' och kunde inte minnas att hon varit ute i så höga tidigare, fast med sin f.d. man hade hon seglat överallt i Stockholms skärgård, jag tror t.o.m. till Svenska Högarna, där skärgården möter det öppna havet; och hon kunde helt enkelt inte fatta att Keith och jag hade seglat i tvåmeters-vågor i trygghet ...

Viktigast med hela processen var kanske att jag nu vet att jag kan segla Lotta ensam, eftersom jag faktiskt har gjort det! Mot slutet vilade Dagmar hopkurad i en filt och jag hanterade det hela utan att störa henne mer än att hon bytte sida när vi slog (bytte riktning gentemot vinden) ;-) Allt är så milt och stabilt på folkbåten att det finns ingen anledning att känna fara eller rädsla: det lärde jag mig under mina två dygn med Keith, han besitter ett så underbart lugn och hans sätt är så pedagogiskt, han låter mig göra allting, men kollar hela tiden att jag inte gör nåt fel ...

Allt gick helt fulkomligt bra, t.o.m. timingen, vi återvände just innan det kändes att det kunde kanske blåsa upp lite och det gjorde att vi kom tillbaka till kajen under segel, förutom de sista några få hundra meterna, och vi fick allting bortstuvat i ljuset och det enda vi fick göra i skymningen var att lägga det i bilen ...