Yesterday, 9th October 2006, I went out for my first solo-trip - a big adventure ...

It was a beautiful sunny day, but almost no wind, Karin wanted to come with the children to meet me by car at the natural return point to come back in the boat (we'd go in my car to fetch hers afterwards) but the two girls were both under the weather with colds so they couldn't: I was so fed up that I decided to carry on to Ulvön - it would give an impression of something happening even if it meant using the engine half way over - to stay overnight and come back next day: I didn't have any proper sleeping things, but I had three small blankets, one underneath and two on top, and I slept in my clothes, it was kind of OK ...

I går, den 9. oktober 2006, åkte jag ut på min första solo-segling - ett stort äventyr ...

Dagen var underbart solig, men det var nästan ingen vind, Karin hade velat åka med barnen för att träffa mig med bilen vid den naturliga vändpunkten för att återvända med båten (vi skulle åka till hennes bil i min efteråt) men flickorna mådde inget bra med förkylningar så de kunde inte. Jag var så less att jag bestämde mig för att fortsätta till Ulvön - det skulle ge ett intryck av att nånting hände, även om jag måste använda motorn halva vägen över - för att sova över där och komma tillbaka följande dag. Jag hade inga riktiga sovgrejer, men jag hade tre små filtar, en under och två över, och sov i kläderna, det gick på sätt och vis.

The evening was astounding, even before the sun was finished going down in the west, the full harvest-moon was coming up in the east, absolutely ENORMOUS right above Ulvö Sound (the village covers two sides of the sound, the south coast of the north island and the north coast of the south island) - complete magic ...

Then there's the privilege of making landfall at one of northern Sweden's most popular sailing resorts, completely on my own with no-one to tell me I'm doing it wrong or laugh when I make beginners' mistakes or take an age to re-do things several times to make sure I've got it right ...

Kvällen var helt enkelt makalös: innan solen hade ens gått ner i väster, så hade skördemånen börjat komma upp i öster, helt ENORMT stor, omedelbart ovanför Ulvösund - helt magiskt, förtrollande.

Sen är det förmånen att få landkänning vid en av norra Sveriges mest älskade tillflyktsort för seglare, helt ensam, utan nån som berättar att jag gör fel, eller skrattar när jag begår nybörjartabbar eller ta en evighet att göra om saker flera gånger för att vara säker på att jag gjort det rätt ...

click for a closer view -

The visitors' quay is right at one end of the village, after walking right to the other end and back and reading all the posters stuck up and stealing glances into the houses of the five elderly couples who were all watching TV, I couldn't think of anything else to do with the evening (I hadn't planned to sleep over so I didn't even have a book) so I went to sleep at 8.30 pm.

Wide awake some time later I was sure it was dawn, in fact it was 2.30 am, the light was from a few 'street' lights and the full moon.

I played with the idea of starting back but it felt a bit too foolhardy on my first solo trip, lay awake watching my brain trying unsuccessfully to sort out a few of the problems I'd left at home, slept again from about 3.30 till 7.30 am, 10 hours together can't be bad, I guess rather deeply since the ferry had left at 6 am without waking me.

Breakfast was coffee and mackerel sandwiches, still no-one about to watch me setting sail and casting off on my own ... I tried without the engine but soon gave up to get through the narrow sound between the north and south islands: it's SO beautiful it feels sacrilege to have the motor on, but it's too narrow and shallow to be able to tack if you're sailing against the wind. (photos taken by Keith the first time we were there).

But as soon as I was through the sound, Aeolus made it very clear that he wasn't having anything to do with petrol machines today, thank-you very much, and sent a consistent strong breeze from slightly east of south which took me gloriously through metre-high waves all on the same tack all the way into the mouth of the fjord and right up to the beginning of the bay in two hours, the same time it took us the first time under petrol ...

It was slightly drizzling when I started out, after half-an-hour it was raining properly, by the time I arrived in harbour the wonderful thick woollen jerkin Karin made me 20 years ago was twice its normal weight with the rain, but I was completely warm and dry inside it: interesting, you wouldn't dream of starting out in that kind of weather, but it was absolutely delightful to be going home in it, having calculated how long all the woollen things would remain water-proof and warm (wool gets warmer when it's wet, of course) and found there was no problem.

And when I got to the quay, there was Mats, the priest who has the other Folk-boat there, glad of a break from his scraping and painting to help me tie up and lend me his better fenders which I needed because the water level was so low and to agree that he didn't know what to do with wet sails except leave them loose to dry out ...

Water level low in the tideless Baltic Sea? Sure, they say that high air pressure pushes it down, low air pressure lets it up again (seriously, the whole Baltic!), as well as other effects like the flow of water into it as the snow melts in spring, and some kind of bath-plug effect going on in the Copenhagen/Malmö area; and they say it can go up and down a foot or two in an hour, even. Then the sea-charts document what we can see anyway, that the land is rising out of the sea at the rate of a centimetre a year in this 'High Coast' area; and the Swedish Met. office publishes the current height above or below the mean on its web-site.

All that's too much for me just now, I know my keel is 1.2 m and I simply steer clear of anything which is blue on the chart, i.e. shallower than 3 m.; maybe sometime I'll stop expecting the water to be blue at the edges like the chart ...

To round off the day - hot chocolate and the wonder of a wood-burning stove to dry everything out afterwards, a bit of shopping and a meal with Ulla, who's recovering from a slight stroke, and a delightful evening with the children as Karin had a board meeting of the Free School and Lonny's away ...

The only thing to add is that three days later I went out on my own again and found I could do the whole trip, including leaving the quay and coming back again at the end, under sail and without the engine - now THAT's something that feel good ... ;-)

So this week I sailed for four out of six days - begin as you mean to go on, I say ;-) I get my sea-legs after about 5 minutes each time, I just wish it would take less than 24 hours + a night's sleep to loose the rocking feeling inside my head after I've come back on land ...

Sven-Inge the crane driver is coming to take Lotta out of the water on Friday ...

klicka för en närmare titt

Gästkajplatsen befinner sig alldeles vid ena änden av byn, efter att ha gått hela vägen till andra änden och tillbaka och läst alla plakat och stulit blickar inne i husen till de fem äldre par som tillbringar vintern på ön och som alla tittade på TV, kunde jag inte komma på nåt annat att göra av kvällen - ja hade inte planerat att sova över, så jag hade inte ens en bok med mig - då sov jag redan kl. 20.30.

Fullvaken nån tid senare, jag var övertygad att det var gryningen; klockan var faktiskt 02.30, ljuset var från den fulla månen och lite gatubelysning.

Jag lekte lite med tanken att segla tillbaka under den fulla månen, men det kändes att det kunde vara lite väl mycket nytt under min första solo-segling, låg vaken och tittade på medan hjärnan misslyckades reda ut några av de problemen jag hade tänkt lämna kvar hemma, sov återigen mellan 03.30 och 07.30, sammanlagt 10 timmar kan inte vara dåligt, jag antar att jag sov rätt djupt eftersom färjans avgång inte väckte mig.

Frukost blev kaffe och makrillmackor, fortfarande ingen människor att titta på när jag hissar segel och kasta loss ensam. Jag försökte utan motor, men gav mig snart för att komma genom det smala sundet mellan de norra och södra öarna: det är SÅ vackert att det känns som ett vanhelgande att ha motorn i gång, men det är bara för smalt att kunna kryssa om du har vinden emot dig.

Men så fort jag var genom sundet, visade Aeolus mycket tydligt att han skulle inte ha nånting med nån bensinmotor att göra idag, tackar så mycket, och han skickade en stadig stark bris från lite öster om syd vilken tog mig i prakt och härlighet genom meterhöga vågor på samma kurs hela vägen till fjärdens mynning och ända in till vikens mynning på intet mer än två timmar, samma tid som det tog Keith och mig med motorn första gången.

Det duggregnade lite när jag började segla, efter en halvtimme regnade det på riktigt, tills jag kom in i hamn var den underbara tjocka vadmals-bussarongen som Karin hade gjort åt mig för 20 år sen två gånger dess normala tyngd av regnet; men jag var helt varm och torr inuti: intressant, det skulle aldrig falla en in att börja segla hemifrån i sånt väder, men det var rena nöjet att segla hemåt i det, efter att ha räknat ut hur länge alla yllesaker skulle hålla sig vattentäta och varma (ull blir varmare när den är våt, förstås), och insett att det var inget problem.

Och när jag kom till kajen, där stod Mats, prästen som äger den andra folkbåten och som bor i Mjällom, glad för ett litet avbrott i sitt skrapande och målande, som hjälper mig förtöja Lotta vid kajen och låna mig sina bättre fenders eftersom vattennivån är så låg och håller med om att han inte vet vad man kan göra med genomvåta segel annat än att lämna dem lite lösa för att kunna torka ut något...

Låg vattennivå i Östersjön som inte har nån tidsvatten? Ja visst, de säger att högtryck i luften pressar ner vattnet, lågtryck släpper upp det igen (helt allvarligt, hela Östersjön!), detta i tillägg till andra effekter såsom snösmältningen och nåt slags badkar-effekt omkring Öresund; och de säger att det kan gå upp och ner en 30 cm eller så på nån timme. Så visar också sjökorten det som vi ändå ser, att häromkring i Höga Kusten höjer landet sig ur havet nästan 1 cm on året, och SMHI offentliggör nuvarande nivån över eller under medelvattenståndet.

Allt detta är för mycket för min trötta hjärna, jag vet att min köl är 1.2 m., och jag bara styr bort ifrån det som är blått på sjökortet, d.v.s. grundare än 3 m. Kanske en vacker dag kommer jag att sluta förvänta mig att vattnet är lika blått i kanterna som sjökortet ...

För att avrunda dagen - varmchoklad och undret av en vedspis som torkar ut allting efteråt, handla lite, och en måltid med Ulla, min f.d. svärmor som håller på ta igen sig efter en mindre stroke, och så en förtjusande kväll med barnen eftersom Karin har ett styrelse möte för Friskolan och Lonny är borta ...

Tre dagar senare seglade jag ut ensam igen och upptäckte att jag kunde göra hela seglatsen, inkl. att lämna kajen och återvända dit till slut under segel och UTAN motor - det är nånting som känns riktigt bra ... ;-)

Så den här veckan har jag seglat fyra dagar av sex - det skulle ha varit fem, men Edwin fick samma sjuka som systrarna - börja som du tänker fortsätta, säger jag! Jag får mina 'sjöben' redan efter 5 minuter till sjös, jag kunde önska mig bara att det inte tog 24 timmar och en natts sömn att tappa den gungande känslan i huvudet och återfå mina 'landben' efter att ha varit på sjön.

Kranföraren Sven-Inge kommer på fredag för att ta Lotta ur vattnet, båtklubbens Patrick hjälper med ta bort masten dagen innan, då är det slut på det roliga tills våren eller sommaren ...