Keith and I met up with two cars in Mjällom, left his there and drove in mine to the boat at Järnäsklubb, arriving on Thursday evening to sleep in the boat and get an early start.

The first task was to get the car near to the boat to stow our gear, I got Keith to test the sand and see it was hard enough to drive on - 'No problem' says Keith cheerfully ... Well, there would have been no problem for his featherweight little Golf, my Saab would have needed something quite different to get its teeth into, so we left it there for the night and fortunately when Peter came in the morning, it was in a rather smart Range Rover, he saw what had happened from a distance and backed gently into place, five minutes later the Saab was free again.

I drove behind Peter to the coach stop by the main road, 20 km away, Peter drove me back to Lotta and Keith, checked we had all we needed and wished us bon voyage as he and his friend went off for a day's fishing in the forest (well, that's what he said, seems the forest goes right up to the river's edge ...)

Keith och jag träffades med två bilar i Mjällom, lämnade hans där och körde i min till båten vid Järnäsklubb, med ankomst på torsdagskväll för att sova i båten och komma i gång tidigt nästa morgon.

Första upppgiften var att få bilen nära båten för att stuva våra grejer, jag bad Keith kolla sanden och se att det var tillräckligt hårt att köra på - 'Inget problem' säger Keith glatt ... Nja, det hade väl inte varit nåt problem för hans lilla Golf i fjädervikt, min Saab skulle ha behövt nånting helt annat att bita i, så bilen fick stanna där under natten, som tur var när Peter anlände på morgonsidan, så var det med en snygg Range Rover, han såg vad som hade hänt på avstånd och backade in så sakta, fem minuter senare var Saaben fri igen.

Jag körde bakom Peter till busshållplatsen bredvid E4-an, 20 km bort, Peter körde mig tillbaka till Lotta och Keith, kollade att vi hade allt vi behövde och önskade oss god resa och försvann på en dags fiske i skogen (nå, det var det han sade, tydligen växer skogen ända ner till flodstranden ...)

En gång ute bland vågorna, upptäckte vi snart att vi drog fördel av 'tampen' av den kulning som vi viste blåste längst uppe i Bottenviken, vilken gav oss en stadig stark bris på kanske 8 m/sec, och vågor som var 2 m höga. Det såg ut som sånt som man ser i engelska filmsnuttar som ska göra att man ger en donation till Sjöräddningssällskapet, men Lotta bara rider ovanför allting på det mest otroliga sätt - rörelsen är kontrollerad och regelbunden, ingen stänk kommer in i båten, två gånger på sex timmar kände jag en enda droppe vatten på kinden, det finns helt enkelt inget som skrämmer, vinden var så pass stadig att vi fick slå en enda gång på dessa sex timmar. Är jag helt ärlig efteråt, så höll det faktiskt på bli det allra minsta aning tråkigt, det mest intressanta var att iaktta hur siluetterna av fyren och Husums massafabrik ändrade vinkel, kom så småningom närmare, för att sen bit för bit försvinna i fjärran bakom oss ...