Well, at least the idea was that we were going south: for once the engine simply wouldn't start.

Keith had said he didn't have a very good relationship with engines, so that was my department, which worked just fine as long as it started first time, but when it didn't, my only strategy was to ask for help from someone who understand engines and/or thinks it's fun to mess around with them

The only guy there was to ask on this late-September Saturday said he didn't think he could help and we should ask the engineers on the ferry. He followed us along the waterfront as we paddled laboriously back towards the quay, and then suddenly asked 'Where are you bound, by the way?' 'Mjällom', we said; 'oh, if you're only going to Mjällom., maybe I can ... I thought you were maybe going to Finland or somewhere" ... he wandered off somewhere and was back in five minutes with a spark-plug spanner, an enormous of roll of absorbent paper and some other tool I didn't recognise; but in the meantime Keith had pulled the petrol pipe off the motor (how can an engine work without petrol?! - he said it was to let air in, I know it was just to show it who was the boss), and got it started ... the guy was perfectly happy not to have been needed after all and waved us off, happily wishing us bon voyage on our last leg.

Nå, tanken var åtminstone att vi skulle söderut: för en gångs skull ville inte motorn komma i gång.

Keith hade sagt att han inte hade så bra förhållande till motorer, så det hade blivit min avdelning, vilket fungerade helt bra så länge motorn startade vid första försöket, men när det inte gjorde det, så var min egen strategi att be om hjälp från nån som är kunnig och/eller gillar motorer.

Enda kille som syntes till denne sen-september lördag sade att han trodde inte han kunde hjälpa, och vi skulle fråga maskinisterna på färjan. Han följde oss längs stranden medan vi mödosamt paddlade tillbaka mot kajen, sen plötsligt frågade, "Vart ska ni förresten?". "Mjällom", svarade vi. "Jasså," sade han, "Ska ni bara till Mjällom? Om ni ska bara till Mjällom, då kan jag kanske ... jag trodde ni skulle till Finland eller nåt sånt" ...

Han vandrade en bit bort nånstans och var tillbaka inom fem minuter med en stiftsnyckel, en enorm rulle uppsugande papper, och nåt annat verktyg som jag inte kände igen. Pinsamt nog hade Keith under tiden ryckt loss bensinslangen från motorn (HUR ska den gå utan bensin?! - han sade det var för att släppa in mera luft, jag vet att det var för att visa vem det är som bestämmer - och lyckats få i gång motorn.

Killen var helnöjd med att inte behövas ändå och vinkade bort oss med önskan om god resa för sista etappen.

Still no wind, we had to use the engine all the way - what am I saying, 'had to'?! It's a privilege to have a 6 hp engine that starts straight away every time except that once, and pushes us through the water at what the pro calls a rattling good speed.

We got away from Ulvön at 2.15 pm, and headed straight across the stretch - rather wide and open, even though it's actually in the lee of the southern Wolf Island - which in my head I think of as the Minch, I don't know why I associate the sea round here with the Hebrides, maybe echoes of the songs my mother used to sing when I was little and we lived in Scotland.

Good to see the light-house on the point of the mainland and the one on the outer island as orientation points, good to see the old fishing village on South Wolf Island in whose shallow waters Keith and Kjell nearly came a real cropper in their canoes one summer, good to see the holiday villages disappearing from view at this rattling speed ...

Fortfarande vindstilla, vi måste använda motorn hela vägen - vad säger jag, 'måste'?! Det är ett privilegium att ha en motorn på 6 HK som startar varenda gång förutom den enda, och som skjuter oss genom vattnet med det som proffsen kallar en hiskelig fart.

Vi kom iväg från Ulvön kl. 14.15, och tog oss rakt över sträckan - rätt så bred och öppen, fast den är i lä från Södra Ulvön - som i mitt huvud jag betraktar som 'The Minch', vattnet mellan de Inre och Yttre Hebriderna. Jag vet inte varför jag förknippar havet runt om här med Hebriderna, det kan vara efterklanger från visorna som min mamma brukade sjunga när jag var liten och vi bodde i Skottland.

Fint att se fyren på fastlandets udde och den på den yttre ön som referenspunkter, fint att se den gamla fiskarebyn Marviken i vilkens grunnar Keith och Kjell nästan råkade ut för nånting rejält i deras kajaker för några år sen, fint att se semesterbyarna försvinna ur sikte med denna hiskeliga farten ...