'Ulv' is the older Nordic word for 'wolf', like the man's name 'Ulf', 'ön' is 'the island', so it's maybe 'Wolf Island', though no-one thinks of it like that, and none of the five wolves left in Sweden live there these days.

There are actually two of them - Wolf Islands, that is - north and south with a very narrow, very beautiful channel between them, and the community of Ulvö Harbour straddles the water with houses on both north and south islands, though nowadays most are on the north.

Man kan berätta för dem som inte kan svenska att 'ulv' motsvarar engelskans 'wolf', liksom mansnamnet 'Ulf', så att det kanske är 'Wolf Island', om än ingen tänker på det som så.

För den som inte känner dem, så är de faktiskt två - öarna, vill säga - norr och söder, med en mycket smalt, mycket vackert sund emellan dem, och samhället Ulvöhamn står grensle över vattnet med hus på såväl norra som södra ön, fastän idag de flesta finns på norrsidan.

We got there a few minutes before the midday ferry, the locals showed us where to moor out of its way, though still just alongside. Pretty well as soon as he set foot on land, skipper Arne struck up a conversation beginning with "Strikes me you get a rattling good speed out of your boat! It's good to see an old wooden boat out on the seas ..."

He'd recognised us from Trysunda three hours earlier, of course, they and we were the only things moving on the sea, but it still felt wonderful to be interesting to a real sea captain, both of us tacitly ignoring the minor detail that he'd been into the mainland and out again in the time it took us to do the straight trip...

Vi kom fram bara några få minuter innan middagsfärjan, folk på kajen visade var vi skulle förtöja oss ur vägen för den, fast fortfarande strax bredvid. Så gott som på en gång startade Skepparen Arne ett samtal med orden 'Jag tycker ni får en hiskelig fart på eran båt! Fint att se en äldre träbåt ute på sjön ...'

Han hade ju känt igen oss från Trysunda tre timmar tidigare, de och vi var ju de enda på sjön, men det kändes ändå underbart att vara av intresse till en yrkes-sjökapten, och vi båda struntade tyst i det faktum att han hade hunnit till fastlandet och ut igen under tiden att vi hade åkt raka sträckan ...

We hadn't been there half an hour when an old salt came tootling over to us in a little motor boat and called out 'Wasn't that boat built here on Ulvön?!'

He actually recognised the style of the local builders, he'd been a boat-builder himself, in both wood and plastic, and although he generally seemed to think the plastic variety was more practical, he was delighted to see Lotta out and about - everyone else had given up when the summer ended, this was rather clearly autumn - and told us that although the Norgren brothers who built her were with us no more, the family and the workshop were still there, and said they'd be delighted if I went to call: though it'll have to be another time, since it's in another village on the west side of the north island and we're heading south now.

Vi hade inte varit där en halvtimme innan en gubbe kom med full fart emot oss i en liten motorbåt och ropade 'Var inte den här båten byggd här på Ulvön?!'

Han kände faktiskt igen stilen hos de lokala båtbyggarna, han hade varit båtbyggare själv, i såväl trä som plast, och fastän han verkade tycka att plastvarianten var mera praktisk, så var han överlycklig att se Lotta i farten - alla andra hade ju gett sig när sommaren tog slut, och detta var mycket bestämt hösten - och berättade att fastän bröderna Norgren som hade byggt henne hade gått bort, så var familjen och verkstaden kvar, och de skulle vara jätteglada om vi hälsade på. Fast det måste vara en annan dag, eftersom det är i byn Fjären på norra öns västsida, och vi är på väg söderut nu.