I needn't have worried about boredom: Skagshamn was the half-way point, we stopped for a break and to use toilets, and considered spending the night and decided not to, but as we were just setting off again, Keith suddenly saw that the forestay - the steel wire which holds the mast up at the front and from which the foresail flies - had worked loose and was actually hanging uselessly in the air.

It would have been easy to feel panic, but we were still in the shelter of the harbour, we were using the engine rather than sailing, and Keith is simply the best person to have around in this kind of situation, calm and competent: it still felt pretty much of a shock for such a thing to happen on our 'maiden voyage' having just bought the boat, but reason says it must have been something which had happened over a long period and as Peter said, he simply hadn't had any reason to notice.

The time it took to fix that and get going again meant that it looked a bit doubtful as to whether we could make it to our landfall for that night, the former traditional-fishing community of Trysunda, before it got dark. Shortly after sunset I started to get anxious, wasn't sure that what we were looking at agreed with what the chart showed, and wanted to get the rope knotted onto the anchor, until Keith said he actually recognised the island, so we only had to follow the coast round to the bay, the harbour and the village; and actually it isn't a problem sailing in the dark, you can see perfectly well what's land and what's water, you can read the chart with a torch to see if there are any shallow bits to steer clear of, and when you get there the place is lit up anyway.

So we moored at Trysunda for the night, using the anchor to keep our stern out from the quay to avoid bumping: we walked the length of the whole village ending up 180° different from when we started out, i.e. right across the bay from where the boat was moored, I thought we were only covered about a third of it, hadn't noticed the path turning ...

Jag hade inte behövt oroa mig för att ha tråkigt: Skagshamn var resans mittpunkt, vi stannade till för en paus och för att utnyttja toan, övervägde att tillbringa natten där och bestämde oss för att inte göra det, men precis när vi höll på ge oss av igen, så såg Keith plötsligt att för-staget, det som håller upp masten framifrån och från vilken focken (förseglet) flyger, hade kommit löst och bara hängde i luften till ingen nytta.

Det hade varit lätt att känna panik, men vi var ju fortfarande i hamnens skydd, vi höll på köra med motor snarare än under segel, och Keith är helt enkelt den allra bästa människa att ha med i en sån situation, lugn och kunnig. Samtidigt kändes det rätt mycket av en chock att sånt kunde hända på vår 'jungfruseglats'; men förnuftet säger att det måste ha varit nånting som höll på hända under en längre tid och Peter sade, han hade bara inte haft anledning att iaktta det.

Tiden som det tog att fixa detta och komma i gång igen innebar att det såg något tveksamt ut om vi skulle klara vår tilltänkta landkänning för natten, det f.d. traditionella fiskarsamhället Trysunda, innan mörkret föll. Kort efter solnedgången började jag blir lite orolig, var inte övertygad att det vi såg omkring oss stämde särskilt bra med det vi såg i sjökortet, och jag hade velat få repet anknutet till ankaret, ända tills Keith sade att han faktiskt kände igen Trysunda ön, så att det enda vi behövde göra var att följa kusten runt tills vi kom till viken, hamnen och byn. Och, vet du, det är faktiskt inget problem att segla när det är mörkt, man ser helt tydligt vad som är land och vad som är vatten, du kan läsa sjökortet med en lampa för att se om det finns nåt grunt att akta sig för, och när man kommer fram så är allting upplyst i alla fall.

Så vi förtöjde i Trysunda för natten, med ankaret för att hålla aktern bort i från kajen för att undvika det eviga dunkande som det annars blir. Vi gick längs hela byn så att vi slutade 180° ifrån där vi hade startat, d.v.s. rakt över viken från där vi båt låg, jag trodde vi hade bara gått en tredje del av vägen, i det ständiga gungande man upplever när man kommer på land så hade jag inte märkt att stigen hade vänt ...

Jag tyckte det var lite dystert att de hade låst toaletterna för vintern; och inte lite snålt att ens på sommaren, trots att man kan få bastu och dusch och kök och t.o.m. tvättmaskin för sina 100 kr. per natt, du måste få in allt det där mellan kl. 15 och 19 för att annars är det stängt ...