[Transkript från muntlig framställning vid avslutningshögtiden fredag den 12 augusti]

Det finns så mycket att berätta om: men jag kommer inte att göra det annars blir vi här hela natten lång, jag ska bara ge några nyckelpunkter. Varje säsongsslut känns det som att säsongen har varit utan like med så mycket spännande möten, men i år var verkligen speciell!

Antalet besökare var 50% fler i år än i fjol, det är mycket, över 2000, om vi säger att normalt hade vi 30-40 besökare om dagen, i år hade vi fyra dagar med över 100, och en dag var det 130, utan nån bussgrupp, det var familjer och vänners lag, det blir jämt ett 25-tal personer i området, det var nästan som ett semesterläger, de var i kyrkan, på kaféet, i medeltida verkstan, ute på området - det var väldigt härligt, bara vi klarade av att tillfredsställa så många människors behov, såväl andliga som kroppsliga.

För Andrum varje dag hade vi hela nio olika ledare - väldigt stimulerande att ha så många olika som leder; vi hade allt ifrån 56 besökare till ingen besökare, jag höll andrummet själv en gång och det kändes väldigt härligt och katolskt - det var faktiskt två människor här, men de hade inte alls tänkt stanna för andrummet, de fick njuta av det medan de gick omkring på sitt eget sätt.

Det var speciellt roligt i år att så många kom tillbaka, det var t.ex. en stamgäst som åkte hem till jobbet i tre veckor och sen kom tillbaka för sista veckan; en äldre man som kom med en bussgrupp från Hola, han var från Stockholm, och veckan efter så körde han bil hit tillbaka med sin mamma, hon var kanske 85 nånting, för att köpa en till CD-skiva.

Vi har haft människor från Rikskonserter, från Skogsvårdstyrelsen, från Länsmuséet - två konservatorer och en pedagog - och från Dalarnas museum; vi har haft en kantor från Carl Larssons Sundborn och två andra från Stockholm, vi har haft en pastor från Wisconsin i USA, vi har haft en vaktmästare från Uppsala domkyrka, vi har haft Sveriges yngsta kyrkvärd, från Sundsvall. Vi har haft en polsk professor som sade att vi måste akta oss för putsen utanför för att den är för tätt och att allting kommer att ramla av invändigt om vi inte använder en porös sort, vi har haft människor från museet som säger att vi måste måla sockeln under madonnan för att det ser så fult ut - mycket att tänka på.

Vi har haft svenska luteraner, förstås, vi har haft humanister: vi har haft amerikanska luteraner; katoliker, ortodox, hindu, buddist, och taoist.

Och de har skrivit i gästboken såsom t.ex.

"Tack för en fantastisk guidning med ord och musik"

"... en minnesvärd stund ..."

"Tänk att det finns en så vacker kyrka så nära där man bor"

Om du tar en titt i medeltida verkstan bredvid kaféet där fins så väldigt fina målningar, en där det står "Love is wonderful", en annan "Love is all around" - det är så fantastiskt om folk känner att de har blivit inspirerade att måla sådant när de är här; på en annan står det

"Jag heter Katarina Bodin. Jag är 13 år. Jag bor i Stockholm. Jag är lite udda men det är väl alla. Ha det bra!!! Hälsningar från Katta."

Ta gärna en titt innan du åker.

Vi har haft så många musiker som kom; ena dagen hade vi en yrkes trumpetspelare från Schweiz, han ville så gärna spela, han hade en konsert om ett par veckor och ville träna upp sig, han kom tillbaks nästa dag och Göran var tillgänglig så vi hade ett fantastiskt andrum med två trumpeter och harpa och orgel och Schweizaren spelade en Vivaldi solo-trumpetkonsert.

En annan dag kom det en kille från Riga i Lettland som studerar cembalo i Lübeck; vi var fyra, två guider och två kantorer som höll på testa en låt i kaffestugan, den var alldeles ny men han och hans svenska vännina sade "Är det konsert i kväll som vi kan komma och lyssna på?!", och vi sade "Nej, men vi kan sjunga i kyrkan nu om det skulle vara nånting", och på väg hitupp upptäckte vi att han var själv musikstuderande, och då var vi fem stycken som var framme och sjöng i stället för fyra, han sade att han brukade inte sjunga men han hade en gudomlig tenor-röst och han kunde bladläsa detta helt okända stycket som en ängel; och så var det två människor till som satte här i bänkarna och de sade precis samma sak, "Håller ni på öva för en konsert som vi kan komma och lyssna på i kväll?" och det visar sig att hon var också sångerska, hon hade sjungit med min gamle vän Erik i Forsa, så kom hon upp och sjöng med, så då var vi sex ...

En annan dag hade vi en svenska sångerska som hade med sig en indisk vän från Calcutta: och vi var helt förtrollade, han sjöng en halvtimme på sanskrit, här framme ... man skulle vilja spela i men man vet att hela det magiska är borta om man gör det: det var en helt fantastisk upplevelse, han sade han skulle komma tillbaka en annan gång.

Vi har guidat på svenska, på engelska, på tyska och på franska.

De kom från

• Hong Kong, Thailand, Tai Pei i Taiwan;
• de kommer från Rio de Janeiro, Cuba, Baludjistan i Iran
• från New York, från Olympia, Washington, från Weston, Wisconsin
• Madrid i Spanien, Chinon i Frankrike, Wallis i Schweiz
• Bryssel, Rotterdam, Flensburg
• Danmarks Bornholm, Norges Haugesund, Finlands Jyväskylä
• Eslöv, Höör och Höörby
• Falkenberg, Vimmerby, Falun
• Arjeplog, Gammelstad, Pajala
• från Bönhamn, Långsele och Kramfors
• och de har kommit från Hällsjö, och Sandslån, och Sunnanåker

- och många, många andra ställen också.

Mässan i medeltida ton kändes som den smidigaste hittills: flera stammisar fick hoppa över i år, men vi fick önska välkomna flera nya deltagare som lyckades smälta in med en smidig fräschhet.

Örtavandringen med Bernt Persson lockade en liten men fascinerad skara: Bernt identifierade en sällsyn växt som vi skyltade.

Måla av kyrkan gjorde en bildlärare vars namn jag sätter hit så fort jag hittar det.

En ny skylt uppmanar folk att parkera sina bilar strax nedanför kaffestugan för att behålla det övre området bilfritt. Det utsmyckade 'P'-et skulle vara blått med vita slingor men blev i stället vitt med blåa slingor, och när det var klart fanns det ingen tid till att putsa på det - det får bli nästa år.

Det är en fantastisk uppgift, ett fantastiskt sätt att tillbringa sommaren, att få förtroendet att samordna allt det här: som en del kanske vet har jag haft hjärtinfarkt och är i princip 50% sjukskriven, men jag har den ordineringen från läkaren att göra det som känns bra - vem skulle inte fungera bra under de förutsättningar! - och jag har varit här nästan varje dag för att det är det som känns bra; det är en otrolig komplicerad uppgift, bara på arbetsschemat finns det 35 olika namn, och det är så många andra som bidrar på så många olika sätt. Jag hörde en av guiderna säga här om dagen att det är världens bästa arbetsplats: jag kan bara säga att det är världens bästa arbetslag! - så ett stort tack till alla som har bidragit.

David Kettlewell
Samordnare