1964: med tillägg efter 1985: Historisk broschyr

ladda ner faksimil i PDF-format: att läsa på datorskärm: 4 Mb att trycka på papper: 24 Mb

YTTERLÄNNÄS GAMLA KYRKA

Kortfattad historik

av

ALF NORDBORG

foto av Torsten Melin

du kan klicka på varje minibild för att öppna en större bild i ett nytt fönster

Innehåll Den äldsta kyrkan (omkr. 1200-1500) Senmedeltidens kyrkorum (från omkr. 1500) Reformationstiden fram till 1761 1761 till 1854 Den nuvarande interiören Ödekyrkans tid från 1854 [tillägg] De medeltida kalkmålningarna Efterskrift Litteratur [tillägg] Blixtnedslaget i gamla kyrkan 1773

Ytterlännäs gammelkyrka tillhör en i Ångermanland vanlig typ av medeltidskyrkor med rakslutet kor, som daterats till sekelskiftet 1200.

Församlingens namn var ursprungligen Länäs (Lenes) och nämnes första gången i skrift såsom eget pastorat i uppbördslängden för sexårsgärden 1314 liksom grannförsamlingen Torsåker, vilka båda hade att erlägga ett årsbidrag av en halv mark vardera.

Är 1316 utgav kyrkoherdarna i de båda församlingarna till lösen för ärkebiskopen Olof Björnsons pallium vardera en mark samt kyrkorna hälften så mycket. Ännu 1390 synes Lenes ha varit eget gäll, då en sockenbo Skiälbodhe Fardiäksson den 20 oktober 1390 skänker till evärdelig ägo elva sättungsland jord i Sydenaker (Sunnanåker) "under klärcksens boordh a Ytvalänes kirkia". Han förutsätter att kommande präster vart "arende" år skall hålla två vigilier för hans anhörigas själar och i sina böner ihågkomma donatorn och hans föräldrar. Sannolikt på 1400-talet blev Lenes annex till Torsåker. I varje fall var så förhållandet, när klockskatten år 1531 upptogs i Ångermanland.

Den äldsta kyrkan (omkr. 1200-1500)

var av romansk typ och bestod av långhus och ett smalare kor utan absid. I varje fall har märken efter en absid hittills icke kunnat påvisas. Vapenhus och sakristia äro senare tillbyggnader. Fogarna, som ange den ursprungliga kyrkan, äro väl synliga utvändigt vid östra långväggens östra fönster och på kyrkans östra gavel.

Den nuvarande höga innerporten, smalnande uppåt mot en rundbåge, är typisk för en grupp tidigt romanska kyrkor. Såväl dörrens trävirke som järnsmiden torde vara ursprungliga. Den har från början varit ytterdörr. Någon äldre kyrkdörr är icke känd i Ångermanland. Gångjärnssmidena påminna om de medeltida smidena på en trädörr i Edsberga kyrka i Närke.

Den höga innerporten, smalnande uppåt mot en rundbåge är typisk för en grupp tidig romanska kyrkor.

Dateringen av dörrklappen i form av lejonhuvud i brons, bitande omkring en ring, är osäker. Beträffande tillverkningsorten har man gissat på Hildesheim eller någon ort i Adrium. Samtliga sakkunniga äro dock på det klara med att det kommit hit långväga ifrån, sannolikt från östra medelhavet. Dr. Gustaf Näsström – som får räknas såsom en de säkraste kännarna av Länäskyrkan – skriver: "Ett ringbärande djurhuvud av så ålderdomlig och plastiskt sträng karaktär, att man kommer att tänka på de romerska relieferna på porten till San Zeno Maggiore i Verona."

Dörrklappen i form av lejonhuvud i brons är sannolikt kyrkans äldsta inventarium.

Om den medeltida nyckeln med sina nötta drakhuvuden berättar Hülphers i sin beskrivning 1780, "huru Kyrkonyckeln, som Klockaren vid sin uppgång att ringa, lagt på en sten, hade bortkommit, men efter 40 år igenfanns, då et träd fälldes på Valoberget 1/4 mil från Kyrkan, hvaräst den träffades i ett örnbo, och som et ålskin varit fästadt vid samma nyckel torde sådant snarast förorsakat denna stöld."

[red. anm.: Hülphers fortsätter,"Dylik skal ock händt på annat ställe" - vilket torde tyda på att det rör sig om en vandringssägen]

Mot kyrkans tunga och kärva exteriör med oputsad gråstensmurar svarade en enkel interiör, som vilade i halvdager.

Långhuset hade förbindelse med koret genom en öppning, som upptill var välvd (triumfbågen). Här hade också triumfkrucifixet sin plats. Nu hänger det på norra långväggen och har ursprungligen haft gyllene krona, men i samband med tiggarmunkarnas förkunnelse försetts med törnekrona. Koret var avskärmat från långhuset genom korskrank och korgrindar. De nuvarande korgrindarna, vilka bevarats som ryggstöd i en bänk, äro medeltida.

Taket uppbars troligen till en början av öppna takstolar knappt skönjbara i halvdunklet. Möjligen har ett svagt välvt tunnvalv blivit insatt. Golvet utgjordes av stampad pinnmo och koret höjde sig förmodligen ett trappsteg över långhusets golv. Bänkar saknades. Man deltog i mässan växelvis stående eller knäböjande.

Strax innanför ingången hade dopfunten sin plats. Den är gjord av gotlandsmarmor och har liksom tröskelstenarna av samma stenart (nu i vapenhuset) fraktats hit från stenhuggerierna på Gotland.

I koret svängdes rökelsekaret (det hänger nu vid sidan av sakristidörren).

Bland övriga synliga inventarier från den romanska kyrkans tid får man nog räkna den bild, som är placerad i det nuvarande altarskåpet längst till höger. Den kan ha tillhört ett äldre altarskåp.

Bland inventarier, som tillkommit under denna kyrkans romanska epok, kan också nämnas församlingens alltjämt i bruk varande nattvardskalk och patén av förgyllt silver från 1300-talets början. En förgylld monstrans om 1 lödig mark och 14 lod silver inlevererades till Gustaf Vasas skattkammare i maj 1548.

Klockorna hängde i särskild stapel enligt traditionen strax väster om kyrkan ("stapelbacken"). Den nuvarande kyrkklockan i takryttaren var länge lillklocka i Ytterlännäs kyrka, men återställdes till gamla kyrkan 1954. Den är gjuten omkring 1450 av "Vinkelmästaren". Han kallas så därför att hans märke är ett kors uti en på spetsen ställd öppen vinkel. Bokstavsmatriserna äro av gotisk minuskeltyp liksom klockorna i Fellingsbro och Lovö. Inskriptionen lyder:

"ave-Maria-gracia-plena-dominus-tecum-benedicta-tu-in-muleribus."

[red. anm.: d.v.s. den vanliga katolska bönetexten som på svenska lyder "Hell dig Maria"]

Ton A. Det kostade församlingen 90 mark att lösa klockan 1531 vid klockskattens utgörande.

I en tidigare beskrivning av kyrkan, sammanställd av J. Svanholm och A. Westander, ha de angivit, att i ett donationsbrev från 1300-talet gåvan gavs "i Guds och S:t Georgii händer", och att det alltså står klart, att kyrkan varit helgad åt S:t Georg.

Senmedeltidens kyrkorum (från omkr. 1500)

Strax före sekelskiftet 1500 blev kyrkan föremål för en genomgripande omdaning. Gotikens nya stil hade då nått våra trakter. Konsten att slå tegel blev då också vanlig i Norrland. Av den gamla korutbyggnaden behölls endast östra gavelväggen, som utökades åt båda sidor tills den mötte långhusets båda väggar, vilka sålunda förlängdes åt öster. Man erhöll därigenom ett något större rektangulärt kyrkorum. Vapenhus samt sannolikt även sakristian tillbyggdes vid detta tillfälle. Man använde sig nu av tegel, då det gällde att mura upp de sex stödpelare, som skulle utgöra fundament för de två stjärnvalven, så som vi nu ser dem i taket.

Även vapenhus och sakristia äro försedda med valv. Den gotiska stilen präglade också de nya fönster, som upptogos. Ett fragmentariskt synligt vid nummertavlan. Ett högre korskrank med grindar skilde kor från långhus. Triumfkrucifixet behöll sin plats framför koret såsom centralpunkt i kyrkan. Denna mittpunkt har alltjämt bibehållits. Man lägger märke till, att bänkarna norr om gången (kvinnofolkssidan) äro så mycket längre än bänkarna söder därom (manfolkssidan med trädgrenar att hänga huvudbonader på).

Ytterlännäs medeltidskyrkas planskiss utan måttangivning. De streckade partierna 1200tal: A långhus. B kor. 1=murar från omkr. 1500. 2=stödpelare från samma tid. C=vapenhus. D=sakristia (sannolikt 1500-tal) 3=utvändigt synliga fogar.

Haaken Gullesons madonna med Jesusbarnet. Omkr. 1500.

En uppgift i en gammal kyrkobok säger, att kyrkan målades i Herr Pedhers tid. Han var kyrkoherde i pastoratet till år 1489. Det gäller givitvis kalkmålningarna på väggar och tak. Målningarna i taket ha aldrig varit överkalkade.

Från denna ombyggnad härstammar också altarskåpet, som nu är placerat under södra fönstret i koret. Det är ett inhemskt arbete, gjort efter förebilder från Lübeck. Likaså en träskulptur, föreställande jungfru Maria med Jesusbarnet, utförd vid 1500-talets början av bildsnidaren Håkan Gulleson. Enligt N. J. Ekdahl fanns på skåpet en nu utplånad inskription i munkstil "Sancta Maria mate X sti. o." Madonnaskåpet har sannolikt överlämnats som gåva av ärkebiskop Jakob Ulfsson vid hans besök i Ådalen 1507. Han har sitt vapen - örnfot - anbragt på skåpets fotstycke.

En malmkrona i höggotik, utgör nu kyrkans enda takbelysning.

Professor Erik Lundberg skriver om senmedeltidens kyrkorum i Ytterlännäs: "Man har i detta fall fördelen, att kyrkans inredning från 1600- och 1700-talet på ett märkligt sätt kan ge illusionen av senmedeltidens med skrankverk och "fågelkolkar" till trängsel fyllda interiör. Några bevarade helgonskåp ge med sina starka klanger av rött och grönt grundtonen. Målningarna i valven stämma in med rödbrunt, grått, ockergult, något grönt samt violett, vartill kommit det nu svartnade mönjeröda."

Reformationstiden fram till 1761

Länge dröjde det innan reformationstidens nya idéer slog igenom i härvarande pastorat. Vi vet att kyrkoherden i pastoratet Petrus Oestani (Blank) 1568-1594 intresserade sig för Johan III:s liturgi (Röda boken). Han stod högt i gunst hos sagde konung och fick genom ett särskilt kungligt brev, undertecknat av Johan III den 21/1 1579 tillstånd att flytta prästbordet i Ytterlännäs upp till Torsåker och i stället skattlägga motsvarande areal i Ytterlännäs. Det är ej heller alldeles säkert att Uppsala mötes beslut 1593 och Herr Päders avgång 1594 blev avgörande för det nya tänkesättet. I Torsåkers prästgård under Sahl. H:r Matz (1626-1647) vet vi, att man läste Maria-signelse och att kyrkoherden t. o. m. lärde tjänstefolket läsa den.

Att Luthers skrifter vid denna tid voro föga kända av prästerskapet härstädes framgår av följande.

Den 13 juli 1643 infann sig komministern i Ytterlännäs Olaus Erici i Uppsala domkapitel för att anhålla om befordran. Han examinerades därvid av ärkebiskopen Laurentius Paulinus i Katechesen "och däruti kunde han intet, snarast sagt."

Det fragment av den gamla predikstolen, som nu är placerad på långväggen, visar en mycket ålderdomlig typ av predikstolar, som säkerligen hör samman med sextonhundratal. Dessa predikstolar, som väl också kunnat förekomma under katolsk tid, skulle närmast kallas talarstolar och stodo vanligen direkt på eller nära golvet i omedelbar närhet av altaret.

1652 byggdes den undre läktarens bakre del. Målningen på denna läktares fasad har påträffats av arkitekt SAR Lars Holmer, vid den grundliga uppmätning av kyrkan, som han företog 1961-1962. Grundfärgen var - egendomligt nog - gnistrande grönt samt något gult och den sparsamma dekoren utgjordes av enkla blad, runda blommor och bär, närmast påminnande om blomklasarna i Barsta och Ulvö kapell. Färgrester på det gamla predikstolsfragmentet visar också att målningen på denna huvudsakligen gått i grönt.

Den dåtida kyrkobesökaren hade säkert en känsla av att sitta i en lövsal, där valvens grenverk och kalkmålningarnas lövverk växte fram ur en undervegetation, som närmast påminde om en norrländsk bärskog i lingon- och blåbärstid. Och när Håken Gullesons madonna sätter sin lilla fot på den gröna marken, är förbindelsen given mellan den grönskande fruktbärande jorden och himmelens helgonvärld i de höga valven. Det är därför icke att undra på, att den gamla medeltida mariavisan dröjt sig kvar långt in på 1600-talet: "Jungfru Maria gick sig ut på en grönan löt, där mötte hon sin lilla son så söt".

Med ortodoxiens betonande av den rätta läran kom predikstolen alltmer i förgrunden. Den höjdes också upp från golvet och blev så småningom kyrkans mest påkostade inventarium.

Nu blev kyrkan också för trång. Det blev nödvändigt utvidga läktarutrymmena. Vi ha nu nått 1700-talets början - den stora ofredens tid, då finska soldater och flyktingar efter nederlaget vid Stor-Kyro i stor myckenhet kom över till våra trakter.

Från 1714 finner vi den österbottniske byggmästaren och kyrkbildhuggaren Hans Gabrielsson Biskop som flykting bosatt i Ed i härvarande församling. Fr. o. m. 1717 har han uppdrag att utföra en hel del skulptur och inredningsarbeten i Ytterlännäs kyrka. Sedan ryska soldater 1721 härjat och bränt norrlandskusten, arbetar han som större arbetsgivare med delvis 6 heltidsanställda specialarbetare förutom tillfällig arbetskraft för att bygga upp kyrkor och klockstaplar längs hela övre norrlandskusten.

Den nuvarande interiören, Eghils medeltida målningar och Magnus Granlunds altaruppsats och snickerier från 1700-talets mitt.

Nu följer också en nydaningstid utan motstycke i Ytterlännäs gammelkyrkas historia. Nya bänkar (de nuvarande) insättes. "Himmel med gyllene dufva och sol" för den äldre predikstolen anskaffas. Trots den nödtid, som varit, hade kyrkokassan enligt protokoll 1728 en behållning av 719 daler. Året efter göt man en lillklocka för 347 daler. Inskriptionen på den klockan var allvarlig liksom tiden: "Jag är et herrans hud som ropar kom o syndare för gud och äntligen betänk der hos at och på domedag skal gjöras räkenskap för mina slag. Med Ytterlännäs kiörkas och församlings omkåstnad guten under pastor Jöns Eurenius och comminister Lars Hornaeus af Gerh. Meyer i Stockholm A 1729."

Den klockan är nu omgjuten och dess malm finns i nya kyrkans storklocka, men kläppen, som under många år använts i hyvleriet i Bollsta att stöta harts med, står nu på bänken under rökelsekaret i koret.

Klockstapeln förbättrades för 490 daler. Dess flöjel, som nu pryder takryttaren på kyrkan bär årtalet 1730.

Antependiet framför altaret är en gåva av kyrkoherde och fru Martinus Solander (1711-1723). Hans porträtt i olja förvaras nu i nya kyrkans sakristia.

* Anmärkning:
Detta antependium har sedemera bytts ut. Ett nytt togs i bruk vid kungaparets besök den 10. juni 1985. Det nya antependiet är vävt av fru Ingeborg Svanholm, Sunnanåker. Det har skänkts till kyrkan av makarna Vivianne och Karl-Otto Wallin från samma by.

År 1739 flyttas altarskåpet till en plats under läktaren, varigenom en målning - den heliga Ursulas pilgrimsfärd - blev bevarad, när väggarna överkalkades. Den nuvarande altarprydnaden med altartavla i relief föreställande påskalammsmåltiden förfärdigas av byggmästaren och bildhuggaren Magnus Granlund från Hudiksvall för en kostnad av 309 dr. Vidare snickrar han skrank, altarring och pyramider (nu förkomna).

På 1750-talet kalkstrykes väggarna. Kyrkfönstren upphuggas ytterligare, altartavlan målas och förgylles 1757 av capitain Hofverberg. Hans "betjänt" Abraham Segerström svarar för övrig målning. Är 1761 uppsattes den nuvarande predikstolen i senkommen karolinsk barock av kramforssnickaren Jon Göransson Westman. Förgyllning och målning av predikstol, kyrkbänkar och läktare utbetalades den 22 nov. 1761 med 1100 d:r kopparmynt.

Tronhimmeln bär följande inskrift: "Hvår umgängelse är i himmelen såsom vi ock vänta Straffaren, Herren Jesum Christum" samt (med annan stil) "Capitain Hofverberg och Abr. Segerström 1758."

En karolinervärja i sakristian tillhörde den år 1741 avlidne löjtnant Erik Sellström från Hammar.

Nummertavlan är skänkt av en av grundläggarna till pappersbruket i Ed (Hornedström) vid namn Hornæus 1761.

En oblatask av snidat trä skänktes 1963 åter till gamla kyrkan av efterlevande släktingar till framlidne förvaltaren Jonas Sundelin från Sandö, som kommit över den på en auktion. Fru Birgit Wikström, Undersåkers prästgård, som å släktingarnas vägnar överlämnade den runda oblatasken, meddelade att man inom släkten bevarat traditionen, att oblatasken tillhört Ytterlännäs gamla kyrka, vilket styrkes av ett gammalt inventarium.

1761 till 1854 Den nuvarande interiören

Kyrkan har nu fått den interiör, som den alltjämt har. Exteriören däremot förändrades starkt. Vid en eldsvåda 9/7 1773 förstördes kyrkans tak. När kyrkans avbrända tak ombyggdes, gav man det den nuvarande brytningen och placerade klockorna i en särskild klockbock vilande på kyrkans gråstensmurar och slutande upptill med lökkupol och den gamla flöjeln från 1730.

Genom den fortgående befolkningsökningen under förra hälften av 1800-talet blev behovet av ett större kyrkorum allt mer märkbart. När man så beslutat att bygga en ny kyrka höjdes röster för att den gamla kyrkan skulle rivas. Vid en sockenstämma den 10 november 1850 talade protokollsekreteraren Schönmeyer i Angsta så varmt för gamla kyrkan att socknemännen enhälligt beslöto, att gamla kyrkan skulle orubbat förbliva. (Protokollsutdrag i sakristian).

Ytterlännäs medeltidskyrka Exteriören har i dag typisk 1700-talskaraktär

Ödekyrkans tid från 1854

Den 22 oktober 1854 hölls den sista ordinarie gudstjänsten i gamla kyrkan. Kyrkoherde Paul Wilhelm Huss i Torsåker höll avskedstalet till den vördnadsbjudande helgedomen "inom vars murar Herren under århundraden från släkte till släkte låtit sitt dyra ord förkunnas och sina heliga sakrament utdelas." Han ser mörkt på gammelkyrkans framtid: "Ditt öde är fyllt, ditt mål är uppnått. Redan sänker sig aftonen med sin nedgående sol och sina dystra skuggor över din gråa mossbelupna hjessas valv -. Du övergives av jordens vandringsmän; men himmelens fåglar skola ej övergiva att bygga bo och söka skydd under ditt tak, att där sjunga sina glada sånger till Hans ära och lov, som här reste dig upp till ett åminnelsetecken av sina under."

Fullt så illa skulle dock det icke gå. Även om det utgående 1800-talet i stor utsträckning saknade förståelse för det som fornt var, fanns dock åtskilliga, som förstod att värdera det. Dit få vi räkna sjökapten Johan Nyberg, som den 3 maj 1866 donerade 1.500:riksdaler till gamla kyrkans underhåll.

Den omständigheten att socknens kyrkskola och prästgård byggts intill den gamla helgedomen torde även ha bidragit till att man haft kontinuerlig uppsikt över den.

Tidvis utnyttjades det gamla kyrkorummet, då nya kyrkan stod under reparation och sommartid har den då och då fått nytt liv vid dop vigslar och tillfälliga gudstjänster.

Ett betydelsefullt initiativ togs av Ytterlännäs hembygdsförening år 1925 genom utgivandet av en beskrivning av kyrkan för besökande. Författarna äro tandläkare John Svanholm och folkskollärare A. Westander.

Året 1937 har gått till historien såsom ett betydelsefullt år i kyrkans historia. Då lyckades Fil. Dr Gustaf Näsström genom vädjande i Stockholms-Tidningen intressera donatorer för kyrkans restaurerande. Han räknar sig med rätta såsom en bygdens son, och en kyrkans tutor, emedan hans farfar var med bland undertecknarna av det stämmobeslut år 1850 varigenom kyrkan "skulle orubbat förbliva."

Nu gällde det att konservera och skydda målningar och inventarier, att förse kyrkan med nytt tak, att resa upp bogårdsmuren och bygga stegport i stället för den gamla, som rivits 1902, m. m.

Denna apell tände och snart hade de erforderliga medlen garanterats. Bland donatorerna märktes Dynäs aktiebolag, Graningeverkens aktiebolag m. fl. industrier samt Konsul John Ekman, Wäija, f. ö. den mest frikostiga donatorn i Ytterlännäs församlings historia. Ytterlännäs kyrkofullmäktige bar också sin dryga andel av kostnaderna nu liksom alltjämt. Bidrag från många andra här icke nämnda givare kunde också med tacksamhet noteras.

När det år 1954

[red. anm.: tidningsurklipp visar att året var 1950: kan förklaringen vara att kyrkoherden har förväxlat de två jublileerna, då året 1954 firades nya kyrkans invigning?]

gällde att återställa den gamla medeltidsklockan till sin ursprungliga plats i gammelkyrkans takryttare, var det ingen svårighet att få donatorer till den nya klocka, som då måste anskaffas till Ytterlännäs kyrka. Givare voro: Fru Ulla Ekman, herr Anders Ekman, samt familjerna Hallström och Mannerfeldt.

En storslagen donation till gamla kyrkans underhåll på 15.000 kr. gjordes i januari 1954 av kamrer J. Fahlén, Hammar. I mars 1956 utökades beloppet med 8.000 kr.

Till den uppmätning av kyrkan, som verkställdes åren 1961-1962 av arkitekt SAR Lars Holmer lämnade bl. a. Dynäs aktiebolag ekonomiskt stöd.

SLKF, som ofta gjort betydelsefulla insatser för församling och hembygd, har också visat sitt intresse för fädernas kyrka genom att lämna en grundplåt till tryckning av denna kortfattade historik för besökande.

Ytterlännäs hembygdsförening har genom sin ordförande folkskollärare Sten Berglund, Forsed, tagit flera initiativ för att göra gammelkyrkan känd såsom den klenod den verkligen är. Sålunda talade herr Berglund så varmt för iordningställandet av en färgfilm om gamla kyrkan, att kyrkofullmäktige år 1963 beslöt anslå 10.000:- kr för ändamålet i fråga. Filmen, som upptagits av bröderna Melin i Nyland och försetts med ljud, är av hög kvalitet. Det är också första gången i vårt land, som en medeltidskyrka filmats.

Även här har Fil. Doktor Gustaf Näsström varit med och skapat den vackra ramen av saklig historia och skimrande ordkonst, som låter oss uppleva Ytterlännäs gamla kyrka i dess mest strålande dager.

Hans ord må få avsluta denna korta historik: "Den lilla ödekyrkan i Ytterlännäs är ett relikskrin, fyllt till brädden av murad, målad och skulpterad skonhet ... ty inom sina murar rymmer hon – kanske i högre grad än någon annan ödekyrka – en förbluffande rik och ädel helhetsbild av fädernas kyrkorum."

De medeltida kalkmålningarna

Länge var Ytterlännäs gammelkyrka en vallfartsort för konstintresserade. Den var en av de få kyrkor i vårt land, där man kunde studera de medeltida kalkmålningarna och deras färgskala. Vitkalkningens tid på 1700-talets mitt hade eljest nästan överallt gömt bort de gamla målningarna under tjocka lager kalkputs.

Man stannar vid bokstäverna i korvalvet. Vad kan de betyda?

Redan på 1870-talet kunde forskare se, att inskriften var bokstäver i ett alfabet, tills en konstforskare tyckte sig se namnet Eghil där. Därigenom fick den annars anonyma målaren, söm var verksam i Uppland och stora delar av Norrland, sitt namn.

År 1967 påvisar en forskare i en Sydsvensk tidning klart, att bokstäverna i valvet voro början av ett alfabet: "Den medeltida konstnären hade blott velat visa sin färdighet genom att måla dit alfabetets tio första bokstäver med tre varianter på bokstaven "a".

Denna teori om skrivövning i valvet stödes ej av expertis på området i vårt land. Den rimligaste förklaringen till inskriften är, "att den hade en magisk innebörd, den skulle skydda mot onda makter".

Den medeltida kyrkmålaren blev sålunda ånyo anonym. Man har därför föreslagit att låta mästaren behålla sitt namn från 1918, men inom citationstecken. Så har gjorts i det följande.

I "Svenska kyrkomålningar från medeltiden" skriver Bengt G. Söderberg om målningarna i Ytterlännäs gamla kyrka:

"Helhetsintrycket i denna dekoration domineras av den rika originella ornamentiken, som visserligen ter sig yppigt växande, men som ändå med säker komposition är bunden i stjärnvalvens nätverk av med brokiga band- blixt- och kilmönster dekorerade ribbor. Det ger sig tydligt tillkänna att ornamentikens morfologiska underlag är Tierpsskolans formförråd, men "Eghil" har självständigt bearbetat ursprungsformerna med något av allmogekonstnärens egensinniga ornamentala fantasi. Av de prydliga stänglarna i Tierp har han gjort långa egendomliga bladväxter med korkskruvslika klängen. De ser ut som tång eller nate, och samma utformning har de buktande rankorna med vinblad. Som kontrasterande element är med god effekt stora runda rosor insatta. - - Fick man redan i Tierp intrycket av vattenväxter, så är intrycket ännu starkare här; det ser faktiskt ut som om de tröga åarnas och de stilla insjövikarnas flora skulle ha varit en inspirationskälla för "Eghil". Som arkitekturdekor i färg måste hans verk räknas till det yppersta: rött, grönt och rikligt med gult i olika nyanser smälter samman till en underbar helton, som för tanken till färgstämningen i en höstlig lövskog."

Figurmålningarna äro sparsamt förekommande. I främre valvet återfinnas de fyra evangelisterna. I bakre valvet avbildas den helige Sigfrid med tre mördade prästers huvud i en bytta. Vidare S:t Botvid med yxa och fisk samt två kvinnliga helgon S:ta Barbara med en liten kyrka och S:ta Gertrud med en pelare. Vid södra läktarens övre trappuppgång beskrives liknelsen om de visa och fåvitska jungfrurna. De senare vandra rakt mot det öppnade gapet på ett krokodilliknande djur.

Under läktaren på norra långväggen har, som tidigare nämnts, den heliga Ursulas pilgrimsfärd med de 11.000 jungfrurna framställts just i den situationen, då hunnerhövdingen befallt sina soldater halshugga jungfrurna och genomborra Ursula med pil, allt i vredesmod över att hon icke ville gifta sig med honom – hedningen. På motsatta väggen skymtar Jesu nedtagande från korset.

Bland de intressantaste bilderna i kyrkan är Jesus med pinoredskapen och Maria såsom förbedjerskan. Båda bilderna återfinnas i bakre valvets östra fält. I det tidigare angivna arbetet av Bengt G. Söderberg skriver han härom

"Av stort ikonografiskt intresse är den av "Eghil" åtminstone två gånger målade framställningen av Maria som mänsklighetens förbedjerska inför Kristus. Men ser på ena sidan Kristus som smärtornas man pekande på sitt sidosår ur vilket blodet strömmar ned i en kalk, på andra sidan Maria, som bevekande visar på sitt blottade bröst, vilket Frälsaren en gång diat. Detta är ett speciellt av dominikanerna omhuldat motiv, som förekommer i den vitt spridda skriften "Speculum Humanae Salvationis" (Människans frälsningsspegel). Förmodligen har ett träsnitt ur denna skrift tjänat målaren som förebild."

I vapenhuset äro väggmålningarna svagt synliga. På östra väggen avbildas en korsfästelsescen och på den västra "lyckans hjul" eller livshjulet, som rör sig medsols. Livshjulen ha ursprungligen velat framställa en förenkling av zodiaken. Växlingen mellan dagens tider, morgon, middag, afton och natt samt de olika årstiderna, tolkade såsom symboler för människans åldrar: Ungdom, mannaålder, ålderdom och död. Senmedeltiden gav åt dessa bilder ett läromässigt innehåll genom att måla till symboler för några av de sju dödssynderna.

Den tolkning som P. Hedlund ger av "lyckans hjul" i Ytterlännäs är denna: "Den vackra hatten på mannen till vänster, kungakronan på mannen i mitten samt handen om midjebältet ("jag klarar mig själv") tyda på högmod. Penningskrinet är ett tydligt attribut för girighet. Matt. 6:19-21."

På de tre banderollerna står (svårläsligt) Regnabo, Regno, Regnavi.

[red. anm.: 'jag kommer att härska, jag härskar, jag härskade']

Till vänster om innerporten har "Eghil" här - liksom vid ett annat tillfälle - tecknat bilden av Kristoffer (Kristusbäraren) de vägfarandes beskyddare. Enligt medeltida uppfattning skulle skådanet av Kristoffers bild skänka god lycka för resenären hela dagen.

Till sist bör även en annan vän av målningarna i Ytterlännäs få komma till tals. I det omfattande verket: "Byggnadskonsten i Sverige" skriver Erik Lundberg:

"För "Eghil" är frågan att få färgerna i harmonisk jämnvikt både i ytvolym och i valör samt att nå fram till ett slags "väva vadmal" i fördelningen. Det vita samlar sig med sina över hela valvet uppdykande fläckar till ett helt, det violetta ropar från fält till fält liksom det röda, det grå och det gula. Färgen tindrar fram, varje färg för sig sig i mångfaldiga lyspunkter, alla i jämnvägande omväxling med andra färgtindror. I allt rinner teckningen fram med sina rutor, blixtlinjer, tångrevor och smidiga figurkonturer. - - De borde dessa miljöer, där de äro som bäst få räknas till våra nationella vallfartsorter, var och en med sitt säregna kynne, sin stämning, sin röst."

EFTERSKRIFT

Kyrkans exteriör erhöll 1978-80 en grundlig restaurering. Väggarna försågs med ny puts, som ersatte den tidiga fläckvis bortflagnade 1700-talsputsen. Likaså erhöll kyrkan ett nytt trätak, vilket på undersidan kompletterades med andra fukthindrande skyddsåtgärder. Takstolen förstärktes och fixerades i läge.

Kostnaden för restaureringen, som belöpte sig till i runt tal 1 million kronor, fördelade sig på Arbetsmarknadsstyrelsen med 600.000 kronor, Riksantikvarieämbetet 100.000 kronor och Ytterlännäs församling 300.000 kronor.

Restaureringen i sin helhet stod under ledning och kontroll av Riksantikvarieämbetet och landsantikvarie Tommy Puktörne. Kyrkan återinvigdes av biskop Bertil Werkström den 23 augusti 1980.

Edward Cramnert

---

 

Litteratur:

Bertil Bertehlsson: Den kyrkliga byggnadskonsten (Härnösands stift i ord och bild) 1953

Erik Lundberg: Byggnadskonsten i Sverige (Sengotik. Renässans)

Olof Nordenskiöld: De norrländska stiftens kyrkobyggnader (Sveriges kyrkobyggnader i ord och bild) 1934

Bengt G. Söderberg: Svenska kyrkomålningar

Per Gustaf Hamberg: I kor och skepp (Härnösands stift i ord och bild) 1953

Manne Hofrén: Nordsvenska studier och essayer 1962

L. Bygden: Härnösands stifts herdaminne 1925

Gösta Lundquist och Tage Nilsson: Svensk historia (Konst och minnesmärken berätta) 1950

Berndt Gustafsson: Svensk kyrkohistoria 1957

Mats Åmark: Sveriges medeltida kyrkklockor 1960

O. Källström: Medeltida kyrkosilver (från Sverige och Finland förlorat genom Gustaf Vasas konfiskationer) 1939

Henrik Cornell och Sigurd Wallin: Uppsvenska målarskolor på 1400-talet

Bertil Hasselberg: Norrländska predikstolar (Ådalar och fjäll 1933)

J. Svanholm och A. Westander: Ytterlännäs gamla kyrka (en kort beskrivning för besökande, 1925)

Lars Holmer: Uppmätningsritning till Ytterlännäs gamla kyrka (1962)

N. J. Ekdahls koncepthandlingar i Vitterhetsakademiens antikvariskt-topografiska arkiv

Torsåkers prästbords handlingar

Handlingar i Ytterlännäs kyrkoarkiv

Protokoll vid rannsakningen över trolldomsväsendet i Ytterlännäs 29/10-5/11 1674

Mårten Sjöbäck: Närke (1935)

Abr. Hülphers: Samlingar till en beskrivning över Norrland 1780

H. Malmberg: Ytterlännäs socken 1875

_________

För att göra framställningen lättare tillgänglig för besökaren har de i kyrkan synliga föremålen angivits med fetare stil i texten.

Nylands Tryckeri AB

---

Blixtnedslaget i gamla kyrkan 1773 och socknemännens åtgärder

Av KHDE EDWARD CRAMNERT

[skannat från ett särtryck av ett odaterat församlingsblad]

Utdrag bearbetat till tidsenlig svenska ur
SOCKNE STAMMO PROTOCOLL
LENNES d. 11, 14, 18 och 20 Julii 1773.

D. 11 Julii

I närvaro av samtliga socknemän i Ytterlännäs överlades huru kyrkan måtte på det skyndsammaste förses med nytt tak, sedan det gamla förbränts genom blixtnedslag d. 9 juli. Samtliga närvarande voro samstämmigt angelägna om att genast följande dag begynna arbetet och i stället för takspån täcka taket med "goda bräder". Dock skulle det oproportionerligt höga röstet brytas ner och ett tidsenligt så kallat "brutit tak" uppföras.

Till byggmästare utsågs Herr Jakob Eurenius, eftersom denne vore mest erfaren, billig i arvode och villig att tjäna församlingen. Likaså åtog sig kyrkvärden Erik Persson i Ed ansvaret för murningen och rappningen samt att i övrigt anskaffa arbetare och materialer. Detta under förutsättning att de övriga kyrkvärdarna och i synnerhet Martin Molander i Nyland ingivit lista på det till stapelbyggnaden framförda virket, som nu måste tillgripas för taket. För ovannämnda saks skull beslöts att Molander följande dag i närvaro av alla, som ditfraktat virke, skulle uppräkna och besiktiga allt, som fanns på kyrkplatsen.

Tjugu man skulle dagligen efter röklängden (skattemännen taxerades efter antalet skorstenar på sina hus) infinna sig till arbetet vid kyrkan kl. 6 på morgonen. Den som ej på klockslaget vore tillstädes skulle plikta 4 styver och om någon uteblev även kl. 7 skulle han erlägga dubbel böter d.v.s. ytterligare 4 styver för varje försummad timme.

Ingen av socknens invånare, vare sig Allmogen eller Bruken, skulle få hålla sig undan. Och då Allmogen den 19 Julii måste bevista mötet för tiondesättningen i Torsåker, skulle Bruket ensamt gå i arbete denna dag samt till forsling av bräder tillhandahålla pråmar och folk, som bäst var skickad att navigera dem. Om Brukets eget folk genom någon oaktsamhet skulle skada pråmarna, vore då församlingen utan ansvar.

När allt ovanstående var slutbehandlat, instämde Allmogen enhälligt i beslut, att gravöppning hädanefter skulle ske i viss ordning och att icke mer än ett kors finge användas, vilket kors ständigt skulle flyttas i den ordning, som gravarna uppkastades – detta till förebyggande av en upprepning av vad som skedde vid sista branden, då det visade sig att korsen lätt sattes i brand. Dessa kunde därvid lätt antända både kyrka och borggård och genom sådan brand hindra folk från släckning. Beslut fattades att om någon bröte emot denna förordning skulle han anmodas att ofördröjligen kasta igen graven och öppna en annan på givet ställe, efter föreskriven ordning.

D. 14 Julii

Efter kallelse infann sig kyrkoherde Olof Törnsten (i Torsåker) tillika med komministern Horneus och byggmästaren herr Jakob Eurenius till sammanträde med kyrkorådet. Några av ledamöterna föreslog därvid, att i stället för särskild klockstapel ett torn för klockorna skulle byggas mitt på kyrkan. Förslaget var föranlett av, att det virke, som tidigare framförts för stapelbyggnad till större del måste användas för kyrktaket, vilket hade till följd att stapelbyggnation inte kunde ske förrän nyanskaffning av virke skett. På grund av den oförmodade, tunga kostnaden som kyrktaksreparationerna skulle medföra, måste man räkna med en tidsutdräkt, som den gamla, bräckliga klockstapeln ej skulle tåla.

Eftersom byggmästaren tillstyrkte ovannämnda åtgärd, var det ingen som avrådde, frånsett nämndeman Nils Persson i Bollsta, vilken befarade, att valvet och murarna ej skulle tåla en sådan överbyggnad, inte heller skakningarna av klockorna och därav betingade regnskador omkring tornet. Men då byggmästaren jämte kyrkvärden och murarmästaren Erik Persson i Ed, m. fl. förståndige män, undersökt murarnas och valvets styrka, så gav även nämndeman Nils Persson med sig.

Dock ställde kyrkoherden och komminister Jöns Horneus ifråga, om man inte borde bygga tornet på ena ändan av kyrkan, dels för att kyrkan snart måste utvidgas, vilket billigaste borde ske genom tillbyggnad av ytterligare ett valv och dels därför att tornet skulle stå stadigare på tre än två väggar.

Då emellertid rådsledamöterna helt underkände komministerns synpunkter och enträget yrkade på att tornet, "för bättre utseendes skull", borde stå mitt på taket, gav även kyrkoherden och komminister Horneus med sig, då ingen tid vore att förlora genom meningsbrytningar och tvist. Dock skulle hela Allmogen nästkommande söndag höras i frågan.

D. 18 el. Söndagen

Var hela Allmogen i Ytterlännäs samlad i sockenstugan till att slutligen avgöra den väckta frågan om tornbyggnaden, varvid alla enhälligt samtyckte därtill, att tornet skulle sättas mitt på kyrkan då detta ansågs "sirligare". Kom därtill att byggmästaren och kyrkvärden Erik Persson i Ed m.fl. försäkrade att kyrkomuren otvivelaktigt skulle bära tornet, i all synnerhet om klockorna ställdes att "gå längs efter kyrkan". Och upphörde således all tvist om tornbyggnaden denna gäng.

D. 20 Julii

Sedan genom rykte förnummits att Högvälborne Herr Baron och landshövdingen Falkengren och Landskamreraren Välborne Herr Fahnehjelm och Herr Lector Ström, som nyligen förrättat tiondesättningen i pastoratet yttrat missnöje med tornets placering mitt på kyrkan, medförde detta åter villrådighet hos kyrkorådet, så att detta skriftligen lät fråga kyrkoherden om dennes slutgiltiga syn på saken, innan arbetet fortsatte.

När kyrkoherden på eftermiddagen från Torsåker begivit sig till sockenstugan, och de få av rådet som där befann sig, framhöll denne att han på grund av Allmogens besynnerliga enighet och då ingen möjlighet fanns att träffa socknemännen före nästa söndag, fått så väl landshövdingens som lektor Ströms medgivande, att dessa inte skulle motsätta sig den projekterade tornbyggnaden och biföll därför även kyrkoherden för sin del, att tornet, enligt Allmogens önskan, skulle byggas mitt på kyrkan.