Ångermanlands äldsta järnbruk med privilegium från 1673. De första bebyggarna i Graninge var finnar som utvandrat från Finland på 1520-talet. På 1670-talet köpte guvernören över Västernorrlands län, Carl Sparre, mark av deras ättlingar. Han hoppades på en "ymnighet av sjömalm" i trakten och på "ett nyligen uppfunnit järnmalmsstreck uti Helgums socken". Han fick bergskollegiets privilegium 1673, det första i Ådalen. Vad gäller malmförekomsterna blev han besviken. De var helt otillräckliga och malm fick köpas från bl a Utö i Stockholms skärgård. En annan motgång var, att transportförhållandena visade sig vara mycket besvärliga. Bl a skulle allt gods fraktas över "tre stora mil" i foror över skogen. Masugn och hammare stod färdiga 1677, men blev samma år stuckna i brand av danskar som gjorde ett infall från Norge. Bruket återuppbyggdes omedelbart. Graninge började befolkas av de arbetare som krävdes för brukets drift. Det var smeder, kolare, jordbrukare m fl.  1688 fanns masugn, stångjärnshammare, knipphammare och klensmedja, såg och kvarn på Graninge bruk. På grund av de svåra transportförhållandena beslöt Sparre att flytta masugnen. 1706 byggdes den upp i Sollefteå, men flyttades åter efter en tid till Bollstabruk. Bruket i Graninge var därefter enbart hammarbruk. Man tillverkade stångjärn, spik, jordbruksredskap, husgeråd m m. Livsförnödenheter såldes i bruksboden. Smederna fick ta upp så mycket jord de ville, mot att barnen bodde kvar. Bruket höll med såväl präst som lärare. Bostäder ordnades i kaserner utmed en gata. Trädgårdstäppor fanns bakom husen. 1770 fanns det bostäder om rum och kammare för 32 hushåll. Av de nuvarande fem kasernerna längs bruksgatan är två sedan slutet av 1600-talet och de övriga från 1750-talet. 1761 byggdes den 8-kantiga brukskyrkan, men det nuvarande utseendet härrör från en restaurering på 1870-talet. Den rokokoinspirerade interiören är däremot genuin. Även klocktstapeln är av senare datum (1887).  En "större Bruksbyggning på berget", är från 1812. Den nu kvarvarande herrgårdsflygeln är från 1826. Den byggdes för att ersätta en nedbrunnen. Redan under slutet av 1700-talet var Hällan bebyggd. "Stora Hällan" var Bruks herrgård. Idag huserar där S:t Olof`s Antikvariat. Mitt emot låg "Lilla Hällan", en fristående köksbyggnad. 1809-10 byggdes bruket ut med en spik- och råstålshammare samt plåthammare. En fint huggen stengrund alldeles intill Hällan vittnar om 1890-talets planer på en ny huvudbyggnad vid bruket. Då sjöng dock bruket på sista versen och bygget avstannade. Slutet av 1800-talet innebar dödsstöten för en mängd små bruk i Sverige bl a Graninge, som lades ner 1899. Nedläggningen innebar dock samtidigt början till det moderna Graningeverkens AB.