.

Här är det alltså Gustaf Näsströms far, Nils Näsström d.y. som skriver: där det i text nämns 'Far', är det då Nils Näsström d.ä. som referas, alltså han som var med att rädda Ytterlännäs gamla kyrka undan rivning år 1850

Vid storskifte före 1859 blev mina föräldrars hem flyttat från Näs till Sunnan-Nordanåker, den s.k. Kläppen, där nya åbyggnader uppfördes, nämligen mangårdsbyggnad, innehållande kök och tre rum på nedre botten samt två vindsrum, vilka ej voro inredda. I det stora köket var inredningen följande: två skåpsängar i två våningar; i den ena hade far och mor sina sängplatser på nedre botten och de tre yngsta pojkarna på övre botten, i den andra var plats for husets äldsta dotter och pigan på nedre botten, och äldsta sonen samt drängen på den övre. Förhängen för nedre och luckor för övre bottnarna. På båda sängarna fanns det skåp eller klaff med små lådor, i vilka gårdshandlingarna förvarades, och därunder s.k. byrålådor med plats för linne, duktyg m.m.; ett matbord på fyra fötter med en bredd av två alnar och på vardera sidan en fällskiva på två alnar med särskilda stöd. För övrigt behövliga stolar av enklare beskaffenhet. En moraklocka. I tredje hörnet ett mjölkskåp med pinnar, varå mjölktråg placerades. I nedre avdelningen var det rum för grytor och andra kökssaker. Öppen spis i fjärde hörnet.

Tre fönster på köket men inga trossbottnar under golven, varför det var kallt om vintern. I det s.k. kontoret med ingång från farstun fanns en stor dubbelsäng, en liggsoffa, en större byrå, ett pipställ med långskaftade pipor, stolar och bord samt en väggklocka. Kakelugn med egen rökgång i hörnet.

I de två andra rummen var det öppna spisar men för övrigt voro de ofullständigt möblerade. Tills gårdens behov hörde en köksträdgård. Min fars egentliga inkomst var betalning för levererade plank för Hosjösågen c:a två mil från hemmet. Det tog en hel vinterdag för fram- och återresan med lasset. Sågningen skedde på vågen i en vattensåg, gemensam för skogsägare på trakten. Bodén i Bollsta köpte det sågade virket i mån av leverans på Bollsta strand.

Födorådstuga med kök och ett rum, bagarstuga, som begagnades för bakning av tunnbröd, knäckebröd och råglimpor, för mältning av korn till brygd av svagdricka för husets behov, mangel och tvättstuga samt förvaring av div. hushållssaker.

Matkällare av granit för potatis och andra rotfrukter samt svagdricksfatet. En stor vedbod av timmer med dörrar på båda gavlarna för genomkörning. Ett hemlighus vid utsidan.

Ladugård- och stallbyggnad med plats för 10 kor, höns och kalvar, får och svin samt fyra hästar, körredskap och ett hemlighus, övre botten begagnades för mindre partier hö för hästars utfodring, hyvelbänk och div. saker för jordbrukets behov, vinter- och sommaråkdon m.m.

Ett härbrä, timrat, för korn, råg och gråärter i förlag för minst två år, på nedre botten råg- och kornmjöl, salt- och surströmming, saltat kött m.m.

En stor loge av liggande timmer med tröskverk, till vilket drivkraften kom från en hästvandring utanför väggen; under samma tak förvarades korn- och råghalm, agnar och ärtris, på vinden sädeskärvar för tröskning på hösten, en s.k. rullbalt för en häst till tröskning av en del rågkärvor, detta för att behålla halmstråna i deras fulla längd i och för fyllning av madrasser i familjens sängar. Dessutom en lång, smal bod i bottenvåningen, där kornet med handkastning separerades för att få tyngre och lättare sorter och agnarna frånskilda. Det tyngre kornet gick till utsäde. För svagdrickstillverkning fanns en humlegård med c:a 30 störar.

Korn, råg och ärter torkades omedelbart efter skörden i en i närheten av logen befintlig höghässja, enl. ångermanländskt bruk. På hemgården ovanför och nedanför ladugården hade grävts två brunnar, men ingen av dem gav något vatten. Vatten för gårdens behov måste både sommar och vinter köras från en på gårdens område liggande kallkälla, som aldrig sinade och alltid gav gott vatten.

Av befintliga kärl av ek framgick att brännvinsbränning förekom mitt under 1830-40-talen - hembränning var ju medgiven och vanlig på den tiden.

Lin för hemmets behov odlades på ett litet land vid stranden.

Från gården avsöndrades före 1859 ett jordområde, varå nya kyrkan och begravningsplatsen äro belägna.

Till gården hörde även en husbehovssmedja och en badstu, där lin och mältat korn torkades.

Fäbodar och därmed sammanhängande bete voro belägna på ett avstånd från hemmet av c:a 2 mil. Smör och ost hemfärdades därifrån två gånger under sommaren, halva vägen genom klövjning.

Min far var en nykter och redbar lantbrukare, som levde för sin familj. Bland hans förtroendeuppdrag må nämnas: landstingsman, kommunalordf., fjärdingsman och ledamot av skolrådet. I likhet med de flesta på hans tid var han icke skrivkunnig. Vid debetsedlarnas upprättande måste han anlita skrivkunnig hjälp, men vid uppbörden skötte han själv kassan, dock med sina två äldsta barns hjälp. Kortspel och svordomar förekom icke i vårt hem. Hans odygd bestod i rökning av "Gefle Wapen" och snusning av "Ljunglöfs".

Min far köpte sitt hemman för 3003 riksdaler banco av sin mor och sina fyra systrar, med skyldighet att lämna födoråd till sin mor, som avled i slutet av 1870-talet. Far själv avled i magkräfta efter flera månaders sjukdom.

Min mor som under hela sin livstid var en god och kristlig sinnad människa och moder måste på grund av nervsjukdom avhålla sig från ansträngande sysselsättning. Under sina sista år var hon ständigt sängliggande utan att beklaga sig. Hon förtröstade på Gud. Frid över Far och Mor!

Far och Mor ligga i sin familjegrav på Ytterlännäs kyrkogård, där även syster Anna vilar.

Maten i hemmet var enkel men sund och tillräcklig husmanskost: kornmjölsgröt och mjölk till frukost och kväll, kokt saltströmming och potatis samt mjölk och bröd till middag, smörgås med ost, stekt fläsk och bröd, pytt i panna på bröd och annat till aftonmål. Nästan stående söndagsmiddag var köttsoppa med klimp samt en bit kött på bröd. Knivar, gafflar och tallrikar begagnades icke i vardagslag, ej heller duk på bordet. Välling förekom ofta, då mjölk tillgången i vanliga fall var god.

Öppen spis i köket fick med sin eld på härden ge belysning åt hela rummet. För övrigt begagnades hemstöpta talgljus i lyktor och stakar. Fotogen förekom ej. Höst och vår voro skräddare och skomakare i vårt hem för att göra skor och kläder åt hela familjen. Till de manliga fanns hemmagjort vadmal. På vinterkvällarna voro spinnrockarna i farten för beredning av ull och ullgarn för husbehov.

På vårsidan efter snösmältningen hade min far rättighet att Bollsta bruks kolplats plocka vedavfall för hemkörning till vår vedbacke. Det var ett billigt med dåligt bränsle.

Efter våra föräldrars död år 1873 måste hemmet upplösas och de hemmavarande barn söka sig ut i livet. De två äldsta syskonen voro redan gifta. Efter bouppteckning och arvskifte erhöll varje barn c:a 5.700 kr. Genom lottdragning erhöll bror Per hemmanet mot skyldighet att till sina medarvingar utgiva dem tillkommande arvedelar.

Då reste jag till min gifta syster i Revsund för att deltaga i folkskole- och konfirmationsundervisning. Den senare avslutades på våren 1875 i Revsunds gamla kyrka, som därefter blev riven, enär den låg för nära den under byggnad varande kyrkan. Skada på den mycket gamla och stilfulla kyrkan, som hade varit värd ett bättre öde.

[av Nils Näsström, d.y.]

Något så när rätt avskrivit intygar