Det finns ju olika sätt att musicera.

Själv betraktar jag mig som 'harper', harpospelare: jag kan lära mig en låt eller ett stycke från en gammal handskrift eller andra noter, men det är bara stommen i det jag spelar, och jag tittar inte på noterna medan jag spelar, det jag spelar är en improvisation som kanske baseras på en melodi hos ett stycke som redan är skrivet, men som påverkas av situationen, stämningen, de som jag spelar för: och jag går ut ifrån att det är en ny upplevelse som skapas varje gång jag spelar. Jag spelar gärna på kaféer och på gatan, och harpan är en uppskattad tråd i livets rika gobeläng, snarare än att *vara* hela livet självt.