I tid, men ändå försenat!!

Jag vaknar medveten om en viss misstanke, med en känsla av att ha missat nånting, i vetskap om att hela resplanen hänger på att jag inte missar nånting...

Jag har hört det svaga ekot av ett meddelande på grekiska i korridoren, det lät inte alls som "Hej alla glada, här är vi i händelsernas Piraeus!", det lät hellre som "Elektriker Georgious Kalizakrios till att byta lampa i hytt 306, tack!" eller nåt sånt: men det är för viktigt för att chansa. Jag tar på mig skjorta och byxor och tar en liten promenad, inom några minuter har jag hittat en hyttbetjänt och frågat vad klockan är, visst nog är hon 5.30, och till min fråga "Piraeus?" får jag ett nickande som bekräftelse ...

Så ryser jag tillbaka till hytten, slänger ihop mina saker, riskerar ett hjärtanfall när jag springer up för trapporna: och möts av åsynen av hela receptionområdet fylld med väntande människor och deras baggage ... efter ytterligare ett meddelande enbart på grekiska, får jag konstatera att vi är visst i Piraeus, i tid trots stormar och rädsla för stormar, men att hamnmyndigheten tillåter inte att vi kommer till kajen där för att "det är för mycket trafik", man vet inte hur lång tid det kan dröja ...

Vad menar du, "för mycket trafik" ?! Vi är ju i tid! Kör inte hamnmyndigheten efter tidtabell såsom alla andra?!

En frustrerande halv-timme senare öppnas de stora ståldörrarna till vår fängelse, och lämlarna ryser nedanför varje gångväg de kan hitta för att komma uppå terra firma. Många av dem verka veta vart de ska, jag har fått tips om en hamnbuss som kan ta mig till flygbussen ... konsten i allt sånt här är inte att få upplysningar, utan att sila dem så att man får kvar endast de bitarna som är pålitliga ...