Inga tårar över den spillda mjölken

Och så äntligen tillbaka till Heraklion ... Jag kör först till båten, för att höra vilken tid jag kan gå ombord - natten slutar så tidigt nästa morgonen, jag tänker börja den tidigt också ... Det går bra, jag kan komma från 19.30 för avgången kl. 21, det tillåter en sista gyros på stan, sen till Georgious Kafetzakis (eller menar jag Yoannis? Det finns bara två möjligheter i alla fall) ...

1/4-full tank - klicka för en närmare titt

Jag inser vid det här laget att jag är lite nervös inför att återlämna den första bilen jag har nånsin hyrt utomlands - visst vet jag att jag har inte orsakat nån skada som jag känner till och har fyllt på bensinen, men den har blivit rätt så dammig däruppe på dessa fårstigarna, jag har lagt märke till små små område bortskrapad färg på kanterna av de bägge dörrarna, och givetvis har jag lyckats spilla nån droppe mjölk på passagersätet ...

Kyrie Kafetzakis väntar mig inte förrän kl.19 i alla fall, och jag får idéen om att vänta tills det är mörkt innan jag lämnar in den ...

När det kommer till kritan, så tittar inte på bensinmätaren, han tittar inte på färgen, han tittar inte på dynerna: han frågar mig om jag hade tillfälla att besöka de platserna han rekommenderade och om allt har varit bra, han kör mig ner till båten, kollar att jag har allting med mig som är mitt, skakar mig varmt om handen, ger mig hans epost adress, viftar farväl och kör iväg ...

VILKEN lättnad!