Glansen som var P & O

klicka för en närmare titt!

Och minst ett halvdussin officerare och matroser, alla smärtsamt snyggt klädda. Så kul att de är beredda att småprata, de kunde ha varit helt snobbiga, eller hur? - och det visar sig att det är en riktig kryssningsfartyg, den minsta och den äldsta av de fyra som P & O driver nu för tiden, med 70 passagerare och ett manskap på 400, den bär med sig sina egna motorbåtar - minst tre stycken - på småkranar längst bak. Hon går i medelhavet under sommaren, Bahamas på vintern: denna var sen sista av 'sommar'-kryssningarna, den hade startat i Venedig, dit passagerarna flög, därifrån till S:t Niklas här på Kreta under eftermiddagen, nästa hållplats Malta, sen Malaga; tillbaka till Venedig för att släppa av passagerarna, och så till Barbados. Marsmånaden ser dem i Southampton.

Manskapet är alla olivfärgade till hy, när jag frågar varifrån de kommer, får jag det tvetydiga svaret 'Asien' ... En kvinnlig officerare säger till mannen som talar med mig, i en varm-curry röst "Å, du har gett honom vykortet, då .. "

Av nån anledning blir jag förvånad över att passagerarna är ett mycket vardagligt gäng medelklass husfruar med makar, de flesta i pensionsåldern, bergs hade min mamma kallat de för "tripppers" med nedlåtande ton i rösten ... På nåt sätt blir man ändå aldrig av med sina fördomar, och min vision av P & O liners i medelhavet, bar, jag är övertygad, starkt påverkad av filmen 'Triangle at Rhodes', med Hercule Poirot's gamla-världens värdighet och artighet gestaltade av David Suchet och hans sett i exklusiva överklass-accenter.