Ett klosterbesök som blir av

klicka för en närmare titt!

Turistkartan och -böckerna beskriver Toplou som nånting verkligen särskilt, ett ställe med inflytande i traktens andliga och administrativa liv, med två muséer, matställen, övernattning ...

Nå, det är i alla fall ett ställe som sköts lite, trevliga inre gårdar, tvätt som hänger på tork, målade siffror på diverse väggar - jag undrar om de kan vara museum katalognummer, men de är gjorda på samma sätt som husnumren i byarna ... ändå är det svårt att tänka vem som skulle skicka post till nr. 623, begravningskapellet, eller för den delen nr. 625, dörren till de allmänna toaletterna, rätt så illaluktande i den gamla ryska och franska traditionen; fem st. nyare bilar parkerade på olika ställen.

Toplou 623

Inga människor däremot.

Det finns visserligen ett café med en skylt som erbjuder yoghurt och honung, fast enbart en narr skulle förvänta sig att det vore öppet utanför turistsäsongen, kanske...

Å, en liten enögd gubbe i plastregnrock kommer haltande mot mig. Han pekar uppåt med först ett finger, sen med två: jag åtar mig en inre rannsakning efter djup andlig mening i hans symboliska gester. När jag till slut tvingas erkänna mitt misslyckanden i mitt sökande efter upplysning, tar jag i betraktning den starkare sannolikhet att han vill tala om för mig att nu går han och äter sin lunch nu när klockan är ett, och att jag kommer inte in förrän klockan är två. Detta verkar vara det sanna kontentan, och även bekräftas av en skriftlig vägvisare jag ser sedan, jag kan bara hoppas att jag inte stör hans kontemplation i fall jag fortsätter att vandra utanför byggnaderna.