Kropp och själ

klicka för en närmare titt!

Nära intill ser jag en liten gamla kyrka, ett pyttismå murat område på klippen fast ännu helt inom stadens moderna del. Jag har läst nånstans att det finns så lite jord i Grekland att kropporna av de nyligen bortgångna får inget ner än tre års vila innan deras ben grävs upp igen för att omhändertas ovanför jorden.

Men sånt kan knappast vara fallet på Sitiaklippan: inte vet jag vad som finns inuti, givetvis, men dessa mausoleer ser alla rätt permanent ut för mig, den ena intill den andra, och alla på en lite-udda vinkel. Märkligt, de har lämnat inget utrymme för att gå emellan dem, man måste klättra över alla grannarna för att nå ditt eget nyss-bortgången, så att man får intrycket av att de ville verkligen använda varje ledig centimeter: men de kunde ha fåt flera till i fall de hade varit helt raka.

På många av dem är foton monterade som en del av den permanenta utställningen: de skapar en rätt hemtrevlig stämning till en början, men efter ett tag känns det märkligt att man kommer inte in i kyrkan utan ögonkontakt med en massa folk som faktiskt inte är en del av livets dynamik längre.

Eller kanske är de det ...