Nästan ett klosterbesök

På den här sträcka, mellan Plaka och Sitia/Setia, blir det nästan ett besök till klostret Gournia.

Det är det första jag har sett som är tydligt skyltat, och då, utan den blekaste aningen vad jag kan komma att möta vid vägens ände, börjar jag följa skylten. Jag kör för ungefär 20 minutes, över en bro som är under konstruktion, förbi hede och uttorkade buskar, uppåt och alltid uppåt ...

klicka för en närmare titt!

Jag passerar en inhägnat jordplätt, med getter och får i sina ofruktsamma och livlösa fängelser

inget tecken på mänskligt boende, om inte det vore det lilla betong bunkret som verkar vara kvar efter kriget, fast tre hundar börjar skälla på mig. Till slut kan jag se klostret ännu högre upp, på en klippa ungefär lika högt igen som det jag redan kommit.

Jag brukar inte ge mig särskilt lätt, men nånting inom mig säger med ökande övertygelse att det är faktiskt inte för sånt här att jag har tagit 10 dagars semester; och jag tappert acceptera att jag har besegrats och vänder bilen. Att köra nedanför dessa halsbrytande spår är givetvis ännu sämre än att kör uppför dem, men det finns ingen annan väg tillbaka till mänsklighet och dess livsstöttande system.

På vägen passerar jag (inte lite det heller) en Toyota pick-up med hunden nr.4 och ett par höbalar, grönare än nånting jag har sett faktiskt växa i detta öde land, men ändå fruktansvärt, och mitt hjärta blöder för detta stora gäng får och getter som får slåss över dessa få läckra smulor ...