Längtan efter att besöka Jultomten

Iro förbereder sig för att underhålla mig under de två timmar det kommer att ta att ladda Jennys batteri; hon har redan frågad vad det är jag gör med Macen, och är lite ledsan när hon erkänner att hon kan inget skapande själv, och t.o.m. får använda en Windows-maskin for sitt arbete, eftersom firmans kunddatorbas gjordes i ett Windows-program ...

Behovet att delar filer med Windows-användare, eller t.o.m. att arbeta i Windows-miljön, är inget hinder för en Mac-användare; du använder helt enkelt ett program såsom Virtual PC för att köra Windows på din Mac - du kan t.o.m. ha 'Windows' i ett fönster, hellre än att låta det ta upp hela skärmen, vilket bekräftar ditt oberoende av Microsoft och lämnar fri att njuta av Macens människovänliga miljö för alla ditt skapande: det är t.o.m. en mera stabil lösning än att använda en PC, eftersom det går inte via DOS.

Hon verkar inte känna till det att man kan köra Windows som ett fönster på en Mac, fast jag råkade iaktta att G4-an i nästa rummet hade Virtual PC installerat ...

Därifrån börjar hon berätta hur hon längtar efter att åka till Finland för att se Jultomten, det är så meningslöst att fira Jul i ett varmt land där det kan aldrig vara nån snö ...

Hon dräglar vid åsynen av min 'fantasi'-samling idealiserade svenska jultidsfoton, och nästan lika mycket när jag berättar hur ett suggestopediskt tillvägagångssätt kan får dig att komma i gång med ett nytt språk, med att måka, sjunga, agera på scen, på ganska kort tid ... "Vad skulle jag kunna göra om jag kom till dig under, låt oss säga, tre dagar?!"

Så fort hon hör några harpotoner kommer ur iBookens en-tums monohögtalare, frågar hon om det är inspelat, och när hon hör ett utdrag ur mina morgontankar för radion säger hon "Vems röst är detta?!" När jag säger att det är min yrkesröst, säger hon "Nu får du berätta allting för mig!", tittar på ett antal av mina webplatser, och är fascinerad att upptäcka bokmärkesfunktionen hos sin webläsare - knappast mindre fascinerande för mig att hjälpa henne upptäcka sin mjukvara när allting är grekiska - bokstavligen!

Han berättar för mig var jag kan få tag i både gyros och engelska böcker i stan, och föreslår att jag provar Elounda och Plaka som fina besöksmål.

Detta blir det enda riktiga samtal jag får med någon under alla tio dagarna jag är på Kreta - ljuvligt att känna att jag är någon igen, och att få en insikt, hur än liten, i ett litet hörn av det grekiska samhället...