En mobil herde

klicka för en närmare titt!

Emellan de två fästningar blir jag tvungen att skjutsa en herde - hade jag inte stannat så hade jag kört över honom; jag kan gissa att han har varit ner till byn för att inta sin lunch, i vilken, av andedräkten att bedöma, ingick en hel del vitlök ...

Han har med sig världens vackraste färskt-tillverkad-och-fortfarande-fuktig stav, han är mycket stolt när jag visa min beundran, och säger att han ska x km upp för backen - han använder inte et t av de grekiska tal jag känner, så det är mer än fem ...

Efter ett tag träffar vi först en av hans åsnor, och sen några av hans får på vägen, och han använder helt enkelt alla sina vanliga signaler, visslingar och rop, fast inifrån bilen - jag väver ner fönstret för att öka effekten något - fåren fattar på en gång vad som krävs av dem och börjar springa framför bilen i önskad riktning, och t.o.m. tar av från vägen upp i den önskade dalen ...

Han tar sig tiden att fråga om jag är tysk, och när jag säger engelsk säger han på engelska "Ah, very good", och på grekiska nåt i stil med "det är en ära att ta Er i hand, sir", och lite senare "Afghanistan ... mumbo-jumbo ... kaput", så att jag undrar vad som har funnits i nyheterna ... fascinerande att sånt är av central viktighet även till en 80-årig kretansk herde. Han ritar åtminstone en 80 på hanskfacket när han kliver ur bilen, och jag antar att det är hans ålder ...

Jag upplever hans skor som särskilt intressanta - mycket snyggt gjorda i läder och med mjuka kanter där skon möter vaden, men inte alls bra i passform ... De kan t.o.m. vara nån annans återanvända Eccos, kommer jag på sen... Jag erbjuder honom nånting ur min vattenflaska, men han har givetvis sin egen. Har slutreplik är ett riktigt hjärtligt "Addío", och det känns så bra att kunna säga det samma, i samma ton ...