Två amerikaner vi d nästa bordet; efter att jag hör honom säga "Det finns lika många olika sorter oliver som det finns ställen att köpa dem", så slutar jag att tjuvlyssna ...

Men sen när jag har varit och betalat, frågar han om han kan köpa mig en raki - jag är nog tacksam för chansen att prova det, för jag vet att jag kommer aldrig att köpa grekisk sprit för egna pengar ... Den jag får är så gott som utan smak, och bidrar inte ens till att jag känner nånting särskilt, ens efter tre stycken ...

När vi jämför våra upplevelser, konstaterar vi att jag fick ett utomordentligt bra pris för bilen, men att de fick sitt dubbelrum för samma pris som jag fick ge för bara mig ... men kanske de tar alltid betalt för själva rummet, inte per person ...

Det visar sig att de är faktiskt kanadensare - förr i världen kunde man aldrig förväxla dessa två nationer! - vid namn Ross och Daphne, fastighetsmäklare från nånstans norr om Toronto, så att vi hade en hel del att snacka om, nu när Lonny och familjen har nyligen varit på släktbesök där ...

De är stormförtjusta i ett ställe längre österut som heter Matala och det känns tydligen viktigt för dem att skänka vidare de goda nyheterna till nån annan ...

De frågar i tavernan om att ta sig till den berömda ravinen västerut längs kusten, får ett erbjudande om en privatbåttur till dess utmynning, för endast 40.000 drachmas, samma pris som jag betalade för 10 dagars bilhyra ... Ravinen själv är stängd för vintern i alla fall.