Nästan en fiskeby - 2: mat

Fem bord med kunder, ett amerikanskt par, en trio av unga stadsgreker, jag, resten lokalbefolkning ... Ljusrör inuti, nakna lampor utanför, under ett stråtak.

Utsökta hemgjorda pommes frites, mycket generös tre-och-en-halv lamkolletter gjorde på en gas grill, och en halv-lime; men inga andra grönsaker ... och jag upplever 18 kr för kaffe efter maten som ganska dyr ...

En vänlig svart Labrador bestämmer sig för att adoptera mig, i lyckad konkurrens med fyra katter som ordanar sig i en ring runt för oss; Labrador något otrogen, överger mig till fördel för grannarna, stadsgrekarna, som ger honom ett ben; jag tillämpar principen "i Grekland, gör som grekarna..." och lägger ner några benbitar åt kattarna, men de är fortfarande för rädda för att ta dem. Tråkigt.

Servitören en mycket förtjusande och vänlig yngre kille, beredd att prata; född här, studerad i Aten och kom tillbaka, arbetar hela tiden:

'Om jag åker nånstans måste jag använda pengar, bättre stanna här' ...

300 vinterbofasta, fiskare och människor som går i skolan i Xania; fiskarna säljer det de kan lokalt, resten får de köra till Xania, på sommaren kanske de går ihop och använda en lastbil, vintertid kör de egna bilar - det tar en timme ...

Visst finns det en lokalaccent, annorlunda men inte mycket annorlunda än övriga Kreta; men i Aten förstår man inte så väl.

Dessa trasiga barriärer på riksvägen är visst nog olyckor, turister som ser sig omkring medan de kör, vi känner till vägen, kommer vi tillbaka sent och har druckit, så stannar vi när vi behöver det ... Vägen var värre förut ...