oliver och raviner

Georgioupoli

söndag 1
Georgetown visar sig vara rätt trevligt

klicka för en närmare titt!

Byn visade faktiskt tecken på rester efter en lokalbefolkning:

- några få båtar där älven mynnar ut i havsviken
- riktiga träd med gamla tjocka stammar
- ett apelsinträd med en enda apelsin på den (ditklistrad för turisterna?)
- några få höns och en tupp som fortfarande hade inte slutat gala när klockan var 11
- byns kapell var öppen

Så fint att kunna bara gå in i ett kapell så där; fast jag måste säga att jag är glad att kunna bo i Sverige och jobba inom Svenska kyrkan där estetiken är i stort sett konsonant med min egen - själv avskyr jag den kitchiga stilen man upplever i Ortodox andaktsrum, silverramarna och silkestyger, hur altaret göms från befolkningen, dessa billiga metal-ramade ytterdörrar med badrums-glass i som ser ut som de vore 'Made in Birmingham'.

På mataffären är den enda hårdosten från Holland, enda smöret ifrån Danmark; jag hade hört också att mesta parten av fetà-osten tillverkas i Danmark nu för tiden; men här har de den i en stor klump, med grekisk skrift inpräntad i den från formen, och hon säger att den är kretansk ... Det finns inget mjukt bröd, bara dessa eviga bruna skorpor som finns överallt.

På väg ut ur byn kör jag förbi en luffare med en jättestor packning på axlarna ... när jag passerar en till lite längre fram får jag intrycket av att de är kanske normaltbosatta bybor som samlar ved från bergen.

Utanför byn verkar det finnas mängd pyttismå torp, med några få apelsinträd; husen påminnner mig om ryska dachas, sättet att plantera och odla påminner om Mendoza-provinsen i Argentina ...

Är det bara därför att jag har nyss anlänt att allting påminner om nånting annat i stället för att bara vara sig själv, eller är det så att jag undermedvetet letar efter nånting bekant för att kunna relatera till det?