Det är hemskt vitt allt i hop, allting äkta betong, det finns en massa löv på golvet där de har blåst in, väggarna är helt kala och belysningen är natingen bländande vit eller oanvändbart dunkel: av nån anledning det påminner mig om det motsvarande rummet i filmen Bagdad Café ... men det finns ett badkar med nästan-varmt vatten, så jag kan ge mina stackars fossingar just den blötläggningen de behöver.

Det blåser in orkan genom det halv-centimeter-vida gapet under dörren, vilket sätter tillbaka löven dit de var innan jag samlade dem, men kyrian slog på ett super-effektivt element när jag kom in, och den svettiga och resslitna skjortan jag tvättade i badet innan jag själv klev in har faktiskt torkat under de två timmarna det har tagit mig att skriva om det som har hänt i dag ...

T.o.m. i mörkret ser jag att dörren öppnar på ett ljuvligt parti med fjällen och havet, men mystiskt nog har man inte huggit det enda fönstret i denna vägg, utan det öppnar på en instängd gård ...

Lätt som en plätt, eller hur?!