| venetianska hamnar |
|
Dränkt i rökelse
Jag råkar gå förbi en större kyrka, en stenskast från den lilla, just klockan 17, vilket är tydligen deras gudstjänstdax på en lördag; de har mycket höga högtalare som för ut på gatan klangen av endel högt allvarlig sång -
varför?!
- för att bringa en smula frälsning till dem som aldrig skulle komma in till banketten?
- eller, i brist på tillit till den öronbedövande kakofoni från dessa illastämda klockor, ´för att påminna de glömska trogna att de tär dagas att ta sig in?
![]() |
De har ett sångargäng därinne, modell medeltida kör, 10 killar som ihopträngda runt om den ena pulpeten, som de snurrar runt då och då, för att byta boken som de läser ifrån -
något likt katolikernas 'ordinarium' och 'proprium' kanske? - ena boken med bitarna som är de samma varje söndag, den andra med dem som byts ut varje vecka, såsom dagens rätt ...
Alla ser de ut som mafiosi, fast en som kommer sent kyssar en ikon på vägen in (Å - Dagmar säger att mafiosi kysser ikoner, också)... En annan viftar med några blad som om han försöker lista ut vilka det är de ska sjunga efter, det förde mina tankar till ödlan Bill i rättssalensscenen i Alice i Underlandet ... Bara två svartklädda gummorför att lyssna till alla dessa karlars sång ... både de och jag får en mycket grundlig dränkning från rökelsekaren. Det känns nästan som om det finns en bestämt mängd som måste förbrukas, och finns det färre i församlingen måste de som är med dränkas desto mera för att kompensera för de som fattas ...
Vägen tillbaka till bilen tar mig förbi lillkyrkan igen, och också de håller på som värst med sitt sabbatsfirande ... intressant nog, är situationen här helt omvänd - de har bara två sånggrabbar, men här finns ett dussintal gummor i församlingen...
Det är nog ungefär vid den här tidspunkt att jag överger all tanke på att, som musiker verksam inom kyrkan i Sverige, söker ev. möjligheter till dialog med musiker verksamma inom kyrkan i Grekland...
Att tillbringa en sån tid vid gudstjänst innebär att jag söker mitt första nattlogi i detta främmande land under mörkret: men det slår mig att jag är inte den första som gjort detta, och att det blir intressant att se hurvida den Ortodoxa Kyrien ev. uppfattar det jag gjort som Guds tjänst och ser till mina behöv, i förhållande till hur den lutherska Herren brukar göra det. Visst nog får visning från en motorväg-bensinmack till en näraliggande by där jag hittar nånstans bekvämt nog till de trätta priset, vid nästan första försöket ...