Rethimnons gamla stan är mer eller mindre lik varje gammal stad jag känner, mest av allt likt Tallinn, förutom att det är soligt, stenarna är bruna hellre än gråa, och inskriptionerna kvarlämnade av tidigare erövrare, våldtäcktsmän och plundrare är på turkiska hellre än svenska ...

Jag träffar på sammanlagt ett mat ställe som är öppet; visserligen hittar folklivsmuséet, men ingen av dem jag frågar i grannaffärerna eller -lägenheterna verkar tycka att det är en vettig fråga att ställa när de skulle kunna tänkas vara öppet, ej heller känner de till de andra muséerna som är utmärkta på min karta.

Som tröst, råkar jag se ett ställe som är under städning och, kanske tack vare språksvårigheter tänkta i huvudet på den unga städdamen, får jag tillfälle att ta en rejäl titt utan utsätta mig för att kunna förnekas tillträde; det ska ha varit byggt som venetianskt kapell under 1500-talet, omvandlat till moské under 1700-t, och numera använt som 'conservatory' - jag uppfattar det att de menar konsertsal. Visserligen vet jag inget om sånt här, men för mig känns grundkonceptet med oputsade tegelstensvalv mera som bysantinsk ortodox än italiensk katolik ...

Jag misstänker att städdamen känner sig märkant illa till mods av mitt närvaro, men jag vet att jag åstadkommer ingen faktisk skada och kommer snart därifrån, så jag undviker ögonkontakt och låter henne ta ut sin ångest på sin tvååriga dotter genom att skälla på henne att hon gör nåt fel i stället, dottern är givetvis like harmlös som jag, men hon har nackdelen av att vara 'familj' hellre än främmande' ...