Grannen visar sig vara en ljuvlig typ, som om vore han en datorprogrammerare eller högskolelärare eller nåt liknande , mycket lätt att prata med ... han erbjudande är betydligt mindre än nåt av de övriga priser jag har erbjudits, ett av min resebyrå i Sverige, ett av den kretanska resebyrån via internet, och det känns som om detta skulle vara just det som behövs för att ta mig tillbaka till de levandes land och göra att hela strapatsen känns som nånting positivt igen ...

Så, med löfte om att komma tillbaka för en kopp kaffe vare sig jag tar bilen eller ej, tar jag mig längs gatan för att hämta retur-båtbiljetten och känna efter lite till.

På nåt sätt har jag hela tiden tänkt på resebyrån i Heraklion, där jag beställde båtbiljetten genom internet, som nåt slags bas, referenspunkt, platsen därifrån jag skulle starta de hela med allehanda hjälpsamma tips och en bra avstamp.

Nå, så där blev det inte alls, förstås, de var en tonåring som är beredd att ge mig biljetten utan fråga, men som aldrig tar semester själv och har inte den blekaste aning hur de olika delarna av Kreta kan kännas för en förstagångs besökare ...

Så när jag fått min returbiljett, undersöker jag hyrbilsbranchen lite mera på allvar, för att kolla lite flera priser - så gott som var tredje byggnad i norra Kreta erbjuder hyrbil; datorprogrammerarens närmaste granne begär 40% mera än han gjorde, och när jag säger att kanske jag tar bussen, frågar hon omedelbart hur mycket jag skulle vilja betala ... Herz begärde precis dubbelt så mycket som högskoleläraren, och Avis två-och-en-halv gånger så mycket ...