ingen uppvärmning i rummen, lite kyligt på natten, dock inte tillräckligt för att be om extra filtar; kalla tegelgolv; allting aningen fuktigt efter regnet, inget sätt att torka strumpor, helt bestämt inget sätt att torka kläder man skulle eventuellt tänka sig att tvätta - det är markant varmare och mysigare hemma fastän utetemperaturen är 20° kallare!
- det fanns två undantag, Georgetown, där jag sov första natten, och stället som drevs av den tyska kyria, vilket hade ett mysigt element, den enda natten då jag fick tvätta skjortan...

Jag kunde göra Qi Gong varje dag och ibland två gånger, t.o.m. i hytten på båten :-) jag trodde jag var beroende av Jennys batteri för att spela CD'n, men jag räknade ut hur jag kunde göra det utan ...

klicka för en närmare titt!

efter ett tag började jag känna att allting på Kreta är de samma döda stenarna - vare sig det är de klassiska archeologiska platserna, de venetianska fästningar, naturen, eller skeletten av de nya husen de håller på att bygga åt nästa generationen av turister

Jag var förvånad över sättet att de hanterade de klassiska archeologiska platserna; jag visste att Knossos var den enda som hade rekonstruerats, men på något sätt hade jag ändå väntat mig nån känsla av att vara på en plats, och en plats där nånting hade hänt, såsom det är vid Old Sarum (gamla Salisbury från tiden före 1220-talet) eller Hadrian's Wall, för att inte nämna den medeltida kyrka där jag tillbringa alla mina somrar; men INGENTING ... Den skyltade "Roman Villa" vid Ierapetra var bara några få stenar bakom en inhängnad; och muséet i Sitia kändes som en slumpmässig samling rester utav sönderslagna krukor, några av dem nog tilldragande som objekt betraktade, men utan nånting som visade nåt sammanhang, och inte ens nåt skrivet för att berätta nånting om dem, bara namnet på platsen den kom ifrån samt muséets katalognummer ...

vad skulle vara din reaktion till en skylt som visar "Traditional Cretan Village" - ? Min var att styra rakt i motsatt riktning; men den enda trevliga kvällen jag upplevde i en traditionell kretansk atmosfär var faktiskt i en plats som skyltades på så sätt! Jag blev ditskickad av den tyska kyria i Kamilari såsom ordens bästa matställe ...

på nåt sätt blev jag förbryllad av en kontrast; jag verkade befinna mig i en kultur där den gängse attityden, till många vardagliga saker såsom att köra, parkera, gå över gatan, och hålla djur, var avspänd, om inte rent av nonchalant; medan samtidigt ser man aldrig nån kvinnlig medborgare mellan 17 och 65 år, och atmosfären i kyrkorna kan jag bara beskriva som tungt förtryckande ...

märkligt att, t.o.m. det mest isolerade kapellet, på ett stället där man skulle endast befinna sig i fall man hade tänkt sig att gå in, finns det högtalare utanför dörren, antagligen för att överföra till yttrevärlden den hörbara kontentan av det som försiggår inuti ... fascinerande, och kanske indikativt, att den farligt-mäktiga förstärkaren är under prästerskapets kontroll, gömd - liksom prästerna själva - inom deras inre sanctum, hellre än bakom församlingen i händerna på vaktmästaren såsom i Sverige ...

de första tre dagarna var soliga fast inte precis varma; de sista sju dagarna var regninga fast inte precis kalla. Och haglen, tordönet, blixten och inställda färjorna var inte precis det folk hade sagt att jag kunde förvänta mig.

Jag fick intrycket av att jag var 20 år för sent för att se nåt autentiskt kretanskt liv; och 2000 år för sent för att se nån fruktbar odling, eller för visso nåt som skulle kunna understödja livet ...

sol-värmd vatten: det finns en kombination av solpanel och vattenbehållare på så gott som varje tak: för den besökande från Västeuropa, ett optimistiskt tecken på ekologisk medvetenhet; för lokalbefolknignen, en enkel överlevnadsnödvändighet.