Verkligen tedde sig lite annorlunda...

Prisstrukturen förblev konstant därför att den minskade efterfrågan möttes av att resbolagen drog in på tillgången; sista minuten-priserna gäller bara om man är ett par, eller är beredd att dela rum med en okänd person under en vecka; och ingen svensk/t/a resbolag flyger till Grekland efter slutet av oktober i alla fall.

Efter att ha lekt bra länge med kataloger och webplatser, idéen att betala ett normalt pris för en vecka i ett vitt betonghotell bredvid en knallblå simbassäng på Cypern, Madeira eller en Canari-ö började tappa något av sin glans. Men det jag faktiskt fick var en returbiljett med Lufthansa mellan Stockholm och Aten till ett mycket intressant pris, och informationen, från vänner som är experter på såna här saker, att man skulle kunna fixa övernattning när man kommer fram, och att man skulle kunna förvänta sig att få hyra en bil till lågsäsongs-pris.

Med tanke på kravet på att hålla kontakt med livsstödjande system under lågsäsongen, valet verkade falla mellan Kreta och Rhodos: från en liten bok om de grekiska öarna jag lärde mig att Rhodos får 20% av all grekisk turism; och från webplatsen "De grekiska öarna", upptäckte jag att båten Aten-Rhodos tar dubbelt så länge som båten Aten-Kreta, och att returbåten från Kreta till Aten skulle ankomma precis i tid för att jag skulle kunna ta mig till flygplatsen utan att måste tillbringa en natt i huvudstaden...

Dock är föreställningen om en billig livstil in Grekland nu för tiden något av en myt för oss som börjar affären med en svensk inkomst - vi verkar vara alldeles därnere med Portugal, Spanien och södra Italien som Europas "områden med speciella behov" ...

Sedan finns det en annan aspekt som var grundläggande för mig, fast den har ingenting att göra med Kreta egentligen. Det är faktiskt inte för mycket att säga att grundkonceptet havererade helt: på tredje dagen lossnade en kabel som förbinder Jennys transformator till hålet i väggen därifrån strömmen kommer, och det var inte möjligt att få den lagad eller ersatt, så att de var inte möjligt att använda henne över huvud tagit när batteriets laddning var en gång förbrukad. Även när man sovit och ätit och gjort Qi Gong och pratat med människor och kört, innehåller en dag rätt många vakande timmar: och ända sättet jag kunde komma på att få nån konstruktiv användning av dem var att läsa. Jag hade ingenting med mig, men jag kunde få tag i ett par monster-stora romaner på engelska, vilka nätt och jämt räddade situationen: ändå kändes det som en närapå meningslös nödlösning, en nästbäst knappast värt namnet.

Som sagt, idéen var att köra omkring lite och besöka diverse fiskebyar, för att sen välja en och stanna där största delen av tiden som en vilopaus. Det som hände var, att det fanns aldrig ett moment då jag fick känslan "Å, här skulle det vara skönt att stanna!". Jag stannade varje dag bara därför att det höll på att bli mörkt och jag måste sova nånstans ... När det kom till sista hela dagen hade jag insett att det jag sökte existerade överhuvudtagit inte, och jag gjorde ett medvetet vall att stanna där jag befann mig i alla fall ...