Alien Distortion

- Anders Bolin - Daniel Nitsche - Göran Wretling - Stefan Nitsche -

i samtal med

Dagmar Veraksits & David Kettlewell

 Berätta om namnet först ...

Anders: Allt bra var upptaget - så det bara blev: det är mest andra som har reflekterat över namnet, 'främmande misljud', de brukar inte tycka att det stämmer, och det får man väl ta som en komplimang ... Samtidigt är 'distortion' vedertaget som namn på en del av el-gitarljudet: inte för att det känns särskilt bra i kroppen, men man kan inte spela hårdrock med rent ljud - det blir en annan grej.

 Hur började gruppen?

Göran: Vi var fyra kompisar som gick ihop för att bilda en musikgrupp - det är ganska lätt för oss att jobba tillsammans, eftersom vi känner varann så pass bra.

Daniel: Jag tror att vi har format varandra lite gran, så att vi tycker ganska lika, vi har varit kompisar så pass länge ändå, så det blir inte så stora komplikationer.

Anders: I stället för att skrika på varan 'Det är en s*** låt!', då sitter vi bara 'aa - aa': säger nån en liten bit av vad man egentligen tycker, så förstår de ändå, vad den andra menar ... Så bara *blir* det nånting. I och med att vi spelar på så många olika ställen måste vi ha så pass mycket låtar, alla låtar är ett alternativ.

Daniel: Ibland är det enda vi är överens om, det också, nu känner vi att den här låten vill vi absolut inte spela!

 Instrumenten då?

Anders: Jag spelade akustisk gitarr med en lärare i ett halvår, sen på gymnasiet fick jag spela el-gitarr - då gick det dramatiskt framåt!

Stefan: När vi började, Anders hade gitarren, Göran han spelade rätt just på trumma, och Daniel spelade ju keyboard redan: så tänkte jag 'jag kan i alla fall läsa noter för basen, så då tar jag det.' Men sen blev det lite mer än det... Nu spelar jag cello också ...

Spelar ni mest sån 'heavy' musik? Det var väldiga kättingar på tidningsbilden ...

Daniel: Det är väldig blandat - det handlar om att anpassa sig: discot var för ungdomar - vår ålder och yngre. Egentligen den mest lämpliga publiken för vår blandning av låtar, det ligger mellan 25 och 35, kanske upp till 40 - det är låtar från 60- och 70-talet och allt möjligt omkring. Det det är minst av, det är riktigt nya låtar.

Göran: Alla är vi i Paradorkestern också - jag spelar trumpet, Anders saxofon, Stefan spelar bas, och Daniel lyra.

Hur känner ni er när ni spelar olika musikstilar - ändras sinnesstämning?

Daniel: Det är en annan inställning till olika stilar - det är viktigt att känna sig inne i låten, och då får man anpassa sig efter hur låten är och så där.

 Blir det mycket julmusik?

Anders: En gång har de frågat efter julmusik - det var nåt jul-jippo på skolan -

Daniel: - då hade vi övat in en speciell repertoar just för den spelningen - för att vanligtvis vi har inte så musik julmusik i repertoaren - tyvärr, skal jag säga! - för det blir inte så mycket spelningar till jul ändå, jämfört med t.ex. på sommaren.

Anders: Vi körde 'Rudolph med Röda Mulen', ihopvävd med nån gammal hårdrockslåt för att komma mellan verserna.

Stefan: Sen var det en till - Bjälleklang var det!

Göran: Så spelade vi 'Stilla Natt' i på en julkonsert i kyrkan...

Daniel: Jag sjunger i princip jämt, som lead-sångare, så 'körar' Anders och Stefan.

Anders: Julskivor känns mest som 'hiss'-musik, det känns lite töntigt, pling-pling jätte-trevligt men ingen innebörd, det är bara nånting man säljer. ska det vara riktig julmusik, så ska man gå på julkonsert i kyrkan: ska det vara "O helga natt", så ska det vara nån som står där och verkligen drar i, tycker man ...

 Vad är de första bilder ni får när nån säger 'jul'?

Anders: Granen ligger väldigt nära ...

Daniel: Jag tycker generellt 'jul hemma', själva julafton med familjen, det är det jag tänker på ...

Anders: Färgsättning och ljuset - helt plötsligt är allting grönt och rött; gardiner och granar, småprydnader och sånt där.

Stefan: Stämningen som blir, det är det man tänker på...

Har ni alla julgran hemma? Vem är det som brukar släpa hem den?

Stefan: Plastgran - mycket behändigt

Vem är det som klär den?

Göran: Hemma hos oss är det pappa i alla fall, det brukar vara det...

Anders: Förra året var jag borta och spela eller nånting...

Stefan: Annars brukar vi vara med hela familjen och klä granen - det blir fem stycken.

 Kommer ni från sådana hem där man har en troende eller kristen tradition? Går föräldrarna i kyrkan? Känns det som nånting man måste göra, gå på julottan kl. 6 på morgonen?

Stefan: Nä, det tycker jag känns ganska skönt - just julottan ...

Anders: Jag har aldrig gjort det överhuvudtagit, vad jag vet...

Göran: Jag har ju spelat nångång på julottan - trumpet ... alternativet är att gå på julafton, det är fint, det ... Jag går nog heller på julafton.

Stefan: Trots att jag hatar att kliva upp på morgonen, men ändå vill jag gå på julottan

Göran: Min mamma och pappa brukar gå i kyrkan, mamma är kyrkvärd ...

Anders: Jag har ingen sån bakgrund, utan det är snarare att de har nog gått med när vi är här , att de skjutsar hit oss och så kanske de stannar kvar , tar det lugnt en stund ...

Stefan: Vi har nog haft lite grann av det här, att mamma har gått i kyrkan - även om det har inte varit varje söndag; sen har vi gått i miniorerna, sådana här barnverksamheter i missionskyrkan i Bollsta...

Vad betyder det kristna julbudskapet för er?

Stefan: Vad julen står för, det lär man sig i grundskolan - de läser julevangeliet oftast. Vi har ingen troslära i skolan, utan det är ett objektivt jämförande, mellan vad kristna tror, muslimer, buddister o.s.v. Men nån bön är det inte på skolan: de säger nog 'de kristna' snarare än 'vi kristna'.

 Svenska Kyrkans Unga då?

Göran: Det är en större grupp: vi har funnits helt sen vi konfirmerades - '96. Vi brukar ta del i gudstjänst, fara på läger, hjälpa konfirmander - umgås framför allt!

Anders: Vi är åtta stycken, det blir inte lätt att utöka, vi är så sammansvetsade eftersom vi är åtta kompisar som konfirmerades samma år, vi har varit i samma grupp sen dess. Det är inte så många som har ett genuint intresse, det hade inte jag heller, utan det växte fram eftersom, att det var nånting som var värt att engagera sig i: de flesta undomar nu verkar inte alls ha nån begrep om vad som är värt att engagera sig i - de verkar inte vara engagerat i nånting alls!

Och vad var det som var värt att engagera sig i, för dig?

Anders: Den korta versionen kopplar direkt till ordet 'gemenskap' - det blir en grupp. Alla tänker inte likadant, alla tror inte likadant, men vi har nånting som är gemensamt: vi känner igen oss i den kristna tron - så här vill vi liksom ha vår kontakt till den högre makten. Vi åker på läger, det blir väldigt lätt att skaffa vänner, det finns inget hinder för att dela med sig av sig själv, att bjuda på sig själv.

Det händer ofta att man vill etablera sig - vissa känner att för att överleva måste man vara elak mot andra, för att höja sig själv, känna att man är värd nånting ...

Daniel: Det finns ingen anledning till det, det skulle bara bli konstigt ...

Anders: Tvärt om, man skulle bara förlora: om man har nån status, nog har man den av att man är omtyckt, och det blir man inte av att hävda sin ställning och försöka vara nåt slags - diktator eller nånting. Inom hela orkestern - det finns ingen anledning att hävda sig: det går inte att mäta musik, det vet man. Han är kanske tekniskt skickligare än mig på pianot, men jag kanske kan klinka med känsla - så blir jag duktig på *det* sättet. Det går genom alltihopa, det sociala så där också - man finns ju till på samma villkor ...

Julklappar då?

Daniel: För mig är julklappar ett sätt att visa att man tycker om den man ger den till, att visa uppskattning ...

Göran: Jag brukar inte planera så mycket innan jag går ut och köper: det blir mest ... om jag hittar nåt passande.

Stefan: Delvis blir det att man ser saker och tycker 'det där passar precis till mormor...' Men sen har de mindre syskon ofta en önskelista: och det är ganska behändigt, för att det är svårt att hålla koll på vad andra vill ha, och på så sätt vet man att personen kommer att uppskatta det...

Anders: Egentligen skulle man tvinga det på de vuxna också, för att det är dem som det är svårast att köpa för! Vad ger man nån som har allt, i stort sett - då blir det en till prydnadsgrej och så blir hennes vardagsrum lite större...

Daniel: Det känns så meningslöst att ge sådana saker, tycker jag ...

Anders: Då blir det det att 'tanken är det viktigast...'

Julmat - vilken är bäst?

Göran: Det är svårt - det finns mycket gott

Anders: Jag känner mig som en okultiverad barbar om jag säger 'prinskorv, köttbullar och äppelmos' - i kombination...

Stefan: Sill är gott - och julskinka...

 Är det inte så att man kan äta sill och prinskorv varje dag? - burken står ju där hela året ...

Stefan: Jag tror det är mycket tradition...

Vad tycker ni om traditionerna?

Stefan: Det är Kalle Anka först alltså -

Anders: Sveriges Television har ju visat Kalle Anka sen urminnestid, och man tittar på det varje år och är lika lycklig som nånsin ...

Daniel: - fast det är till 95% samma grejor varje år -

Anders: - just, men det är just de gamla grejor som är bäst -

Göran: Jag har faktiskt slutat titta på Kalle anka - jag tittar på Karl-Bertil Jonssons Julafton- han som ska ut med paketerna...

Daniel: Jag tycker traditionerna är viktiga - det är det som gör jul, på nåt sätt.

Vem är den som håller traditionerna vid liv, som skapar denna miljön? Tänk om mamman säger 'I år ska jag inte göra nånting!' - eller pappan ...

Daniel: Jag tror att det är så pass viktigt så att alla bidrar nog lite granna - alla vill nog ha det där -

Anders: Det är så - man kliver inte upp och låter bli att borsta tänderna innan man går till skolan : det *ska* va', liksom -

Daniel: - det är också en tradition!

Ni bor hemma, alla - så ni träffs inte alls på julen?

Stefan: Nä - mellandagarna brukar det vara...

 Ni som är med i kyrkan genom Kyrkans Unga: om ni ser på dagens - kyrkoliv eller det som händer under gudstjänsten - vad tycker ni om det?

Anders: Det är svårt - det vanliga sättet känns inte att det är det bästa, det är det inte: men det är svårt att säga att 'det här är bättre': för att alla är inte likadana, alla tycker inte om samma saker: de som har gått i den här kyrkan i 50 eller 60 år nu, den gudstjänst de vill komma och lyssna på är inte alls samma gudstjänst vi vill komma och lyssna på. Av förklarlig anledning - det blir att vi ville inte sitta rakt upp och ner och lyssna till nån som pratar och sjunga en psalm så lyssna på nån som pratar - och sen går vi hem. Det ger inte så mycket egentligen - det har hänt några gånger att vi pratat om vanliga gudstjänster: det är - sterilt; en stor vit kyrka så är det nån som pratar och så sitter alla och lyssnar...

Stefan: Vi kan ta ett exempel, för att när vi har varit på läger, så har vi suttit i en liten, liten domkyrka så har nån haft en gitarr och satt och spelade och haft - nån bön bara, eller nånting, och det var bara en stor gemenskap - det ger så mycket mer ...

Göran: Vi har suttit i en ring och pratat efteråt -

Anders: - det blir ju som ett möte - först samlas man kring levande ljus i stort sett, annars mörkt, och - mycket viktig - uppvärmt ordenligt. Och så sitter vi sen och pratar om helt otroliga saker, så att man förstår inte efterhand 'varför pratade vi om *det* för?!' Man sitter och pratar om - varför världen har uppkommit, eller orsakerna till det här och det här, hur man bemöter nya människor - det blir som ett helt otroligt möte med nån man egentligen känner kanske, men när man sitter där, och det levande ljus så helt plötsligt kommer upp en massa tankar som man aldrig tänkt förut: och man liksom växer lite grann, bara man sitter - man kan sitta tyst och tänka för sig själv, och känna liksom hur mycket - mycket större det blir, att bara vara...

Finns utrymme för att tillämpa sådana tankar i kyrkan?

Göran: Det kan vara svårt, som sagt... Vi har varit med och planerat två st. påsknattsgudstjänster.

Daniel: Vi har funderat på om man skulle kunna planera en gudstjänst speciellt för konfirmander nångång ...

Anders: Problemet är just i och med att vi är en rockbands besättning, vi ville köra med en stor dynamik - och kyrkan med el-förstärkta instrument, det är katastrof. Jag tror det är största anledning till att vi inte har gjort nån gudstjänst ...

 Hur långt in i framtiden ser ni?

Göran: Gemensamt för de flesta är att vi kommer att sysslar med musik, förmodligen -

Anders: - men det blir olika vart vi hamnar, vart vi kommer in: jag har tänkt en inriktning med musik i klassundervisning, med språk ...

Daniel: Jag vet inte riktigt vad jag kommer att göra - det finns viss risk för att det kan bli med musik, med jag är mycket intresserad av data också ...

Göran: Jag skulle gärna kunna tänka mig bli trumpetlärare, eller pianolärare: eller så nån språkinriktning på nåt sätt. Det som ligger närmast i framtiden är att jag håller på träna för att jag ska söka in till armens musikkår.

Stefan: Jag tänker studera bas vidare, och sen blir lärare där ... det blir inte samma ställe som Göran, t.ex., vi får försöka hålla i hop under loven, så mycket som det går ...