Redan att glädje finnes är nog källa till glädje.

(Hjalmar Bergman)

Jag såg framtiden ute på promenad här i veckan. Det var en låg och mellanstadieskola som var ute på exkursion tillsammans med sina lärare som kom gående längs vägen. Barnen var som barn är mest, de pratade och skojade, tittade på allt, fåglar, hundar, träd, människor, bilar, gräs - ja allt som fanns i deras väg scannades av och registrerades. Alla hade de sina långsmala skolryggsäckar med färglada band och snören på ryggen. De liknade mest en skara alpinister på väg ner från en mödosam klättring, och på ett sätt kommer de ju gående med en helt lärsårs berg av kunskaper i ryggen. Deras Mount Everest detta år kanske var Sveriges älvar, multiplikationstabellen, eller rättstavningens mystiska logik. Jäst, gäst och gäss låter onekligen rätt lika men har en väldig skillnad i betydelse.

Där jag satt i bilen och väntade på grönt ljus så såg jag även några andra barn. De verkade samla på fotsteg där de gick och satte ena foten framför den andra. Vilken var deras värld? Vad gjorde dem så inåtvända en sådan strålande sommarmorgon? Hade mamma och pappa bråkat? Hade någon varit dum med dem ? I kyrkan när den fungerar som allra bäst så talar vi ofta om att vi kan vara medvandrare. Att vi kan vandra tillsammans och bära varandras bördor och leda varandra rätt.

Rött slog om till grönt och min resa gick vidare genom försommaren. Den där fantastiska känslan när skolavslutningen kom glömmer man aldrig. Man var finklädd den dagen och skolväskan var lämnade hemma för det var till kyrkan alla skulle gå. Där firade vi att ännu ett skolår hade slutat. Rektor och prästen i sin svarta rock talade till oss men orden försvann i det stora pirr i kroppen son betygsutdelningen utgjorde. Namnen ropas upp och betygen lämnas, man tar rektor i hand och bockar, Den blomster tid nu kommer sjungs och sedan så är det sommarlov! Hela sommaren låg framför som ett oskrivet blad. Allt var möjligt. Allt skulle hinnas med. De ändlösa morgnarnas tid med väntan på skolbussen var över och nu låg framtiden där i sommarsol och glädje. Nu skulle leken få ta all tid den behövde, morfar och mormor skulle komma upp och bo några veckor, och då kom verkligen sommaren på besök. Fiske, sättande av mjärdar, bad i sjön därhemma, cyklande till kompisar och vänner, fotboll på planen där byns improviserade turneringar kunde hålla på till synes ändlöst i midsommarsolen.

En sommar som gav glädje, kraft, och vila.

Åren har gått och premisserna är annorlunda men min önskan till er alla inför denna sommar är enkel. Ta chansen: se din sommar från ett sommarlovsperspektiv: njut, lev, låt midnattsolen hålla dina sinnen vakna, och kom ihåg att varje dag är är en underbar möjlighet i resten av ditt liv.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor
Nu nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma värma till allt som varit dött
Sig solens strålar värma och allt blir återfött.

Glad Sommar på er!

Thord Hägglund - präst