Ytterlännäs
gamla kyrka byggdes kring sekelskiftet
1200, men det är mycket troligt
att det tidigare funnits en träkyrka.
Kristnandet i Ångermanland anses
ha kommit på 1100-talet och då
tror man att flera träkyrkor ska
ha rests, men de är försvunna
och därmed okända. Om det
tidigare skulle ha funnits en träkyrka
så är det troligt att den
stod på samma plats som den nuvarande
gamla kyrkan.
Enligt
sägnen byggdes kyrkan av:
Pål i Wäija
Rake i Angsta
Funt i Mo
Håletter i Stensätter
Kil i Lägdom
Håkan
i Bollsta
I
en del sägner så saknas Håkan
i Bollsta. Funt i Mo kan bytas ut mot
Homp i Mo och vissa stavelseändringar
kan förekomma, till exempel Raka
i Angsta. Abraham Molin i Högsta
har berättat att Pål i Wäija,
Hålle i Delånger, Funt i
Mo, Kraka i Angsta, Kil i Lägdom
och Måns i Högsta ska vara
kyrkbyggarna.
Håletter
kan mycket väl ha varit Hålle
i Delånger då det kanske
inte var så stor skillnad mellan
byarna vid sägnens uppkomst. Håletter
kan även vara påverkat av
bynamnet Stensätter och därför
blivit förändrat.
Enligt
den svenska kyrkans sedvanerätt
vid den tiden krävdes det minst
sex bönder för att en kyrka
skulle få byggas. Det kan vara
så att i de fall då det
är färre än sex namn
kan de övriga ha fallit bort.
När
kyrkan byggdes på 1200-talet var
koret smalare än det är idag.
Det var som ett litet hus med en valvöppning
till själva långhuset. Kyrkan
var då av en så kallad romansk
typ. Typiskt för den stilen kan
man se på nuvarande innerporten,
den är hög och smal och smalnar
av uppåt. Kyrkans grundmurar är
gjorda av så kallad skalmur, det
vill säga två murar av större
stenar med en fyllning av sand och småsten
mellan. Grundmurarna är 1,2 meter
tjocka! Troligtvis var det mycket mörkt
inne i kyrkan då den endast hade
något/några höga smala
gluggar till fönster.
Taket
var ett enkelt trätak där
det endera fanns ett innertak eller
endast synliga takstolar. Golvet var
ett stampat jordgolv och det fanns inga
bänkar. Gudstjänsterna genomfördes
stående eller knäböjande.
Möjligtvis fanns det enklare träbänkar
efter väggarna till sjuka och gamla.
Koret var antagligen höjt ett trappsteg
över långhuset för att
visa att gud (och prästen) stod
över folket och insynen till altaret
var minimal. Endast en liten valvöppning
gjorde det möjligt för församlingen
att se in till koret.
Alldeles
innanför dörren stod dopfunten.
Den stod där för att man skulle
doppa fingrarna i vattnet och göra
korstecknet. Dessutom fick ingen komma
in i kyrkan om de inte var döpta
och måste därför döpas
innan de gick in. Dopfunten kom upp
till kyrkan via vattenvägen. Den
kom från Gotland och är gjord
av gotländsk kalksten såsom
många andra dopfuntar i Sverige.
Dopfunten är liksom andra medeltida
funtar väldigt bred och djup. Det
var för att vid dop doppades hela
barnet ner i vattnet.
Den
dåvarande ytterporten har en dörrklapp
liknande ett lejonhuvud i brons med
ringen i dess gap. Dörren är
smyckad med järnsmide, främst
kring nyckelhålet, då man
trodde att järn skyddade mot de
onda makterna. Dörren var nämligen
kyrkans svagaste länk och nyckelhålet
var dörrens. Om man titta på
den stora nyckeln i dörren så
ser man två drakhuvuden på
själva nyckelhandtaget. Det var
ett sista försök att skrämma
bort de onda makterna.
Tidigare
har man trott att bronshuvudet var ett
krigsbyte från östra Medelhavet.
Hur det en gång har kommit hit
vet ingen. På grund av att det
liknar dörrklappar och lejonhuvuden
som man kan se i trakterna kring östra
Medelhavet har den slutsatsen tagits
att det en gång kommit därifrån.
Det har kommit fram teorier att kanske
hela dörren varit ett krigsbyte.
Vad som är sant kommer nog aldrig
att komma fram. Vad som dock torde vara
sant är att dörren är
den äldsta kyrkodörren i Ångermanland.
På
1300-talet kom triumfkrucifixet till
kyrkan. Det finns inga andra uppgifter
om det. Det enda man vet är att
det gjordes efter det att tiggarmunkarna
predikat. Krucifixet är försett
med en törnekrona och Jesus kropp
hänger i en s-form på korset.
Innan tiggarmunkarna predikade om Jesu
lidande hade krucifixen en rak, stolt
hållning och en guldkrona som
visade på Jesu seger, inte lidande.
Krucifixet placerades hängande
på en bjälke framför
korets valvöppning. Därmed
var församlingens insyn i koret
näst intill noll.
Kyrkans
rökelsekar kom till under 1300-talet.
Rökelse användes vid särskilt
högtidliga högmässor
för att understryka lovsång
och tillbedjan. Rökelsens uppgift
var att föra prästens och
församlingens tankar till himmelska
ting. Vanligtvis var det sjungande korgossar
som gick omkring bland församlingen
och svängde rökelsekaret som
lämnade efter sig rökstrimmor.
Under
den katolska tiden som varade fram till
1600-talet kunde förmögna
personer lämna gåvor i form
av land till kloster eller kyrkor för
att en munk eller präst skulle
läsa mässor för dem då
de dött för att denne skulle
få ro. I Ytterlännäs
finns ett sådant brev bevarat
från 1390. Mannen hette Skiälbodhe
Fardiäkesson och han bodde antagligen
i Sunnanåker. Denne Skiälbodhe
ville försäkra sig om två
själamässor varje år.
Av brevet har man även fått
veta att kyrkan är helgad åt
S: t Göran. Datumet som han skrev
brevet, 20 oktober, är dagen innan
de 11000 jungfrurnas festdag, 21 oktober.
Kan den bild av Ursula och de 11000
jungfrurna på norrväggen
i kyrkan ha på verkat honom att
välja just det datumet för
brevet?
Under
1400-talets andra hälft anlände
ett altarskåp till Ytterlännäs.
Det är en så kallad triptyk,
det vill säga ett skåp vars
yttre sidor är dörrar som
stängs under fastan och öppnas
på påskdagen. Skåpet
är ett sydsvenskt arbete efter
förebild från Lübeck, Tyskland,
varifrån många medeltida
altarskåp kommer.
Längst
till vänster står troligen
Erik den helige. Han är avbildad
med de kungliga attributen kronan, äpplet
och en hermelinbrämad mantel. Hans
utseende visar på ungdom genom
att han inte har något skägg
och har fritt hängande hårsvall,
vilket pekar på Erik.
Till
höger om honom står antagligen
Paulus och därefter Petrus. Båda
har avbildats med böcker som visar
att de har skrivit något, ofta
evangelier. Paulus har längre hår
och skägg än Petrus som har
lockigt hår och skägg för
arr visa att han är yngre än
Paulus.
I
mitten står Nådastolen.
Det är Gud Fader sittande på
Nådastolen med den korsfäste
Jesus i sitt knä. Nådastolen
är ursprungligen den tomma stolen
i Jerusalemtemplet där enligt judisk
tradition Gud fanns, dock ej avbildad.
En duva hör också till skulpturen.
Den ska representera den helige anden.
Den saknas i skåpet men det finns
ett hål där en duva kan ha
hängt ned.
Till
höger om Nådastolen står
Anna-själv-tredje. Det är
Jesusbarnet i knät på sin
mor Maria som i sin tur sitter i knät
på sin mor Anna. Jesusbarnet håller
i ett äpple, symbolen för
kunglighet. Maria är avbildad som
himladrottning med krona och Anna bär
dok (skynke som täcker huvudet
utom ansiktet) enligt medeltida tradition
för gifta kvinnor. Sedan står
det ett okänt helgon. Helgonet
troddes vara en man men vid närmare
studier liknar skulpturen mer en kvinna.
Hon bär en bok vilket visar att
hon har skrivit något, dessutom
bär hon en krona som visar på
kunglighet. Hennes klädedräkt
har ett högt liv och håret
tillbakadraget i nacken. Dessa två
faktorer pekar på en kvinna. Det
kan vara Katarina av Siena men ingen
vet säkert. Allra längst till
höger står en helgonskulptur
som inte riktigt passar in. Den har
nog tidigare haft ett eget altare d
å den står på en egen
sockel. Skulpturen har äldre målning
och saknar den förgyllning som
de övriga figurerna har. Helgonet
har en krona, enklare klädsel som
påminner om vikingarnas kläder
med ett enklare bälte. Han har
också påmålat skägg.
Allt detta tyder på Sankt Olof,
Nordens helgon. Kanske hade Ytterlännäs
ett eget Olofsaltare under 1300-talet,
som man tror att Olofsskulpturen är
ifrån, då Olofskulten var
stark?
Men
man kan inte vara helt säkra på
vilken det är förutom Nådastolen
och Anna-själv-tredje då
alla har tappat sina attribut som är
kännetecken för just dem,
till exempel så brukar S:t Olof
ha en yxa i handen, nu förlorad.
I
mitten/slutet av 1400-talet hade man
lärt sig att använda tegelstenen.
Folket i Ytterlännäs byggde
då om kyrkan genom att slå
bort det gamla trätaket och bygga
upp två höga stjärnvalven,
koret utökades till dagens storlek,
vapenhus och sakristian byggdes till.
Större
fönster togs upp. Man kan nu se
en del av ett sådant fönster
på södra väggen framme
i koret. Tak och väggar målades
fulla med bibliska motiv. Enligt en
gammal kyrkobok målades kyrkan
i Herr Pedhers tid. Han var kyrkoherde
i pastoratet till år 1489. Församlingen
kunde troligen till största delen
inte läsa och de flesta hade därmed
inga biblar. Prästen predikade
till största delen på latin
vilket folket inte förstod. Därför
målades motiv på väggar
och tak, så att folket kunde följa
gudstjänsten på väggarna!
Vem som målat väggar och
tak är inte känt. Troligen
har samme mästare även målat
Torsåker kyrka. En bokstavsrad
i ett av stjärnvalven tolkades
fel 1918 av Henrik Cornell och utlästes
av honom "Maalede Eghil" men det som
egentligen står är: Aaabcde
fghjk. Att skriva en del av alfabetet
var troligen en del av invigningsriten
som går tillbaka ända till
romarriket.
År
1450 göts en klocka av "Vinkelmästaren".
Han har kallats så för att
hans märke är ett kors i en
vinkel ställd på spetsen.
Den har inskriptionen:
"ave-Maria-gratia-plena-dominicus-tecum-benedicta-tu-in-mulieribus".
Det
betyder: ave Maria full av nåd,
herren vare med dig, välsignad
du bland kvinnor. Klockan placerades
i den klockstapel som då stod
alldeles utanför kyrkan.
För
att ersätta den mur som tidigare
skiljde långhuset från koret
byggdes ett högre korskrank av
trä med grindar. Dessa grindar
är bevarade idag tack vare att
de tjänade som ryggstöd ett
tag. Triumfkrucifixet hängde alltjämt
kvar som en avskiljning mellan långhus
och kor.
År
1507 skänktes Madonnaskulpturen
till kyrkan av Jakob Ulfsson, ärkebiskop
i Uppsala. Skulpturen är gjord
av Haakon Gullessons verkstad i Hälsingland
och föreställer Jungfru Maria
med Jesusbarnet i knät. Det är
en välbevarad representant för
den norrländska bildhuggarkonsten.
Jakob Ulfsson skänkte den till
Ytterlännäs, liksom många
andra statyer till andra nyrenoverade
norrlandskyrkor, för att försöka
vända pilgrimsfärderna till
Uppsala istället för till
Trondheim där S: t Olof ligger
i Nidarosdomen. Man kan se att Jakob
Ulfsson skänk den på den
örnfot som är avbildad på
skåpets sockel. Örnfoten
är hans släktemblem. Skåpet
har för övrigt haft dörrar
och fyra mindre skulpturer har haft
sin plats i skåpet. Troligen har
statyerna varit de fyra kapitaljungfrurna,
S: ta Dorotea med en blomsterkorg, S:
ta Barbara med ett torn, S: ta Katarina
med ett stegelhjul och S: ta Margareta
med en drake. Skåpet har haft
en inskription som nu är utplånad.
Enligt N.J. Ekdahl stod det i munkstil:
"Sankta
Maria mate Xsti. o."
Det
betyder: Heliga Maria Kristi moder o.
O:et står för början
och slut (Ap. 1,8).
På
1500-talet kom en malmkrona i höggotik
som nu utgör kyrkans enda belysning
och en korkåpa som är ett
franskt arbete från omkring 1500.
Källförteckning
LITTERATUR
James Bentley, A calendar of Saints,
1997
Anna Elmén Berg, Fem ödekyrkor
i Norrland, 1997
Sten Berglund, Det gamla Ytterlännäs,
1974
Edward Cramnert, Ytterlännäs
gamla kyrka, 1976
Bengt Ingemar Kilström, Guds
hus, 1980
Alf Nordborg, Ytterlännäs
gamla kyrka, 1970
Sven Helander, Sven-Erik Pernler, Anders
Piltz, Bengt Stolt, Mässa i
medeltida socken, 1993
TIDSKRIFTSARTIKLAR
Hasse Boström, 'De glömda
svenska helgonen', SvD 7.11.93
Lars Östberg, 'Alla helgons historia',
SvD 1.11.92
INTERVJUER
Karin Skoglund
Jennie Sjölander
Sture Olsson
MINNESANTECKNINGAR
Film: Ytterlännäs medeltidskyrkas
restaurering 1978-1980 av Torsten och
Gösta Melin
Vägkyrkomöte 9.6.97
