En
adelssläkt från Uppland?
Hur kunde det komma sig att deras släktvapen
hamnat här uppe i Ytterlännäs,
under vår madonna?
Jo,
därför att den mest berömde
i den släkten hette Jacob Ulvsson
Örnfot, och han var Sveriges ärkebiskop
i 45 år, mellan åren 1470
och 1515.
Men
han var inte bara chef över alla
Sveriges biskopar, han hade också
ett eget stift, det som kallades ärkestiftet,
och dit hörde vi i Ytterlännäs.
Det var det till ytan största biskopsstiftet
i Europa och det omfattade hela Uppland
och alla landskap norr om Uppland.
Nu
var det ju så att i en biskops
åligganden ingick att, med jämna
mellanrum, göra visitationsresor
i sitt stift och inspektera präster
och kyrkor. Vi vet att Jacob Ulvsson
visiterade de här trakterna flera
gånger, bland annat under vårvintern
1503, 1507 och 1514.Kanske var det vid
ett sånt tillfälle som vår
madonna överlämnades. Kanske
skänkte han den, kanske köpte
församlingen den, det vet vi ingenting
om. Det vi kan ana är att han måste
ha haft goda kontakter med Håkon
Gullesson och hans verkstad i Hälsingland.
Och hur som helst, örnfoten visar
att Jacob Ulvsson var mån om att
tala om att det var han som var ärkebiskop
när madonnan kom till Ytterlännäs.
Vem
var han då? Vad vet man om Jacob
Ulvsson?
Han
var född någon gång
kring år 1435, det exakta året
vet man inte.
Han
studerade vid universitet, först
i Rostock och sedan i Paris.
Han
tog magisterexamen i Paris.
Han
var i Rom vid påvens hov i fem
år och där blev han prästvigd,
och sen fick han allt högre tjänster
inom kyrkan. Bland annat utnämndes
han till ärkedjäkne i Växjö,
en mycket fin titel som innebar att
han var ställföreträdare
för biskopen där.
Och
så fick han uppleva den stora
triumfen, när påven utnämnde
honom till Sveriges ärkebiskop.En
triumf var det, för kungen i Sverige,
Karl Knutsson, ville ha en helt annan
kandidat utnämnd. Men Jacob Ulvsson
hade fördelen att vara på
plats i Rom och vara känd av påven.
Då som nu var det viktigt att
ha de rätta kontakterna.
På
den heliga Birgittas dag, den 7 oktober
1470 gjorde han sitt högtidliga
intåg i Uppsala.
Nu
var han en mäktig man med eget
slott och rätt till väpnat
följe.
Och
han var ledare för en kyrka som
var enormt rik. Kyrkan ägde en
femtedel av alla Sveriges gårdar
och hade dessutom rätt att ta ut
en egen skatt, det så kallade
tiondet. Jacob Ulvsson och regenten
i Sverige var de två mäktigaste
männen i landet.
Vad
uträttade han då under de
45 år han var ärkebiskop?
Först
och främst försvarade han
den svenska kyrkan och dess rikedomar
mot den världsliga makten. Ibland
hette den världsliga makten Sten
Sture, ibland Svante Sture, ibland kung
Hans - och alla ville de lägga
beslag på kyrkans rikedomar och
de tog ibland till vapen för att
få sin vilja igenom, Men Sveriges
ärkebiskop erkände bara ett
överhuvud och det var påven
i Rom. Över den svenska kyrkan
hade den svenska staten ingenting att
bestämma, ansåg Jacob Ulvsson.
Kyrkan, den tillhörde en större,
europeisk gemenskap, den romersk-katolska.
Ja,
nog var Jacob Ulvsson inblandad i många
politiska strider, men han uträttade
mycket på kulturens område
också.
Det
var t ex hans förtjänst att
Uppsala universitet kom till 1477 och
att påven gav det samma privilegier
som det berömda universitetet i
Paris. De gamla kontakterna med Rom
fanns kvar och utnyttjades.
Och
vem var det som kallade in de första
boktryckarna till Sverige och såg
till att den första boken trycktes
(1483)? Jo, Jacob Ulvsson.
Sen
är ju vår kyrka här
i Ytterlännäs ett väldigt
fint exempel på den stora förändringen
som ägde rum under hans tid som
ärkebiskop och som alla kunde se
med egna ögon.
Jag
tänker på de två stjärnvalven.
Man
hade lärt sig att slå valv
av tegel och just under Jacob Ulvssons
tid fick många kyrkor stjärnvalv,
särskilt i vår del av ärkestiftet.
Förmodligen
hade Ytterlännäs gamla kyrka
tidigare ett platt innertak av bräder
eller möjligen öppna takstolar
som så många andra små
sockenkyrkor. Så en dag blev det
väl nödvändigt att byta
ut det gamla taket och man beslöt
att satsa på det som låg
i tiden - tegelvalv.
Och
när hela ombyggnaden är klar,
vad är det som Ytterlännäsborna
ser, när de stiger in i kyrkan
och höjer blicken, en dag i början
av 1500-talet?
Jo,
två smäckra, höga valv
som strävar uppåt mot himlakupan.
Och valven verkar vila på väggpelare
som ser ut som trädstammar, och
högst upp grenar träden ut
sig till en stjärna. Allt åstadkommet
av skickliga hantverkare med hjälp
av tegel, murbruk och träribbor.
Och
nästa gång ni kommer till
Stockholm, gå in i Storkyrkan
och titta upp mot stjärnvalven
där. Det är faktiskt samma
stjärnmönster i Storkyrkans
valv som i vårt valv i långhuset.
Nog är väl det intressant?
Stjärnan
i koret brukar man kalla Sturestjärna,
eftersom mönstret finns i många
kyrkvalv som Sten Sture tog initiativet
till.
Men
Ytterlännäsborna i början
av 1500-talet är nog helt ovetande
om både Storkyrkostjärna
och Sturestjärna. De tycker nog
bara att det är enastående
vackert och känner sig lyfta i
anden.
Och
vad ser de mer, där de står
förundrade?
Jo,
de ser växtslingorna som växer
uppför pelarna mot stjärnhimlen,
valvet.
Och
de ser alla de nya målningarna,
framme i koret till exempel: de fyra
evangelisterna, Matteus, Markus, Lukas
och Johannes, alla med sina språkband
som talar om vilka de är.
Och
de ser alla andra dekorativa mönster
i färger som är mycket mer
lysande och klara än de är
i dag.
En
sån kontrast det måste ha
varit mot deras egna, mörka bostäder,
så fattiga på bilder.
Ja,
de tycker nog att det är "en försmak
av himlen, en spegling av paradiset"
som någon har sagt.
Och
vem var det som drev på och uppmuntrade
församlingarna i ärkestiftet
att slå de här stjärnvalven
och pryda kyrkorna med kalkmålningar?
Jo,
Jacob Ulvsson.
I
några kyrkor kan man till och
med se hans örnfot i själva
kalkmålningen.
Och
därmed är jag tillbaka till
vår madonna.
Nog
är det väl roligt att vi,
förutom den underbara skulpturen,
på sockeln har en hälsning
från mannen
som var den svenska kyrkans ärkebiskop
i 45 år 