Tegelbyggnadskonsten
kan spåras till 1200-talet före
Kristus och geografiskt till Orienten
och Egypten (se sid. 30 i Stjärnvalv
i det medeltida Sverige, Ann-Mari
Karlsson). Tekniken att använda
tegel övertogs av romarna. Under
1000-talet spred sig användandet
av tegel vidare från Italien
till Tyskland och Polen. I mitten
av 1200-talet nådde tegelbyggnadskonsten
även hit till Sverige. Det var
cistercienser och franciskanermunkar
som förde den med sig till vårt
land.
De
första valven i de små stenkyrkorna
var s. k. tunnvalv. Dessa
kom senare att följas av kryssribbvalven.
Orsaken var en delvis ny teknik. Framsprungen
ur ett nytt och lättare byggnadsmaterial,
teglet. Det
enkla fyruddiga stjärnvalvet, Vadstenastjärnan,
är den första typen av de
s. k. stjärnvalven som byggdes
i vårt land. De första valven
av den formen tillkom omkr. år
1420 i klosterkyrkan i Vadstena som
invigdes 16. febr. 1430. Vadstenastjärnan
är en naturlig utveckling av kryssribbvalven.
När
det gäller stjärnvalvformer
som Korsstjärna och Sturestjärna
(den senare ett av valven i Torsåker
och Ytterlännäs) är
det svårt att spåra ett
geografiskt ursprung och årtal
för dessa. I Friesland och i
Nordtyskland hittar man liknande stjärnvalv.
När det gäller Storkyrkovalv
(Ytterlännäs och Torsåker)
hittar man motsvarigheter till dessa
i Polen.
I
Sverige finns det omkring 250 kyrkor
med drygt 700 senmedeltida stjärnvalv.
Varje kyrka är i sig en unik
byggnad och varje stjärnvalv
är i sig en unik formation.
Hur
murades kyrkovalven?
(se Det murade huset, Karin
Andersson, Agneta Hildenbrand)
Till
en början användes den s.
k. tunnvalvstekniken. Det betydde
att man först tillverkade ett
valv av trä. När bruket
hade brunnit, hårdnat, kunde
valvstommen tas bort.
Redan
under tidigt 1100-tal möter vi
en ny byggnadsteknik, kryssvalven.
Som byggnadsmaterial till dessa användes
lätta stensorter som sand- och
tuffsten (Lunds domkyrkas krypta och
Dalby kyrka).
I
början av 1200-talet uppträder
så ribbvalvet. En teknik som
betydde en enorm arbets- och materialbesparing.
En förutsättning för
denna nya teknik var användandet
av ett nytt byggmaterial, teglet.
Stjärnvalvens
utformning kom att styras av flera olika
orsaker. Så kan viljan hos byggherren,
byggmästaren, murarmästaren
att skapa djärvare formationer
ha bidragit till de mera än tio
olika stjärnvalvstyper som vi finner
i det svenska riket vid den här
tiden (Sverige, Finland och delar av
Baltikum). Forskare på området
talar också om ett samarbete mellan
byggmästaren, murarmästaren
och kalkmålaren när det gällde
att skapa lämpliga ytor (kappor)
att måla de olika bibliska motiven
på. Våra kyrkor i Ytterlännäs
och Torsåker tros ingå i
denna kategori. Målarens namn
i det här fallet brukar benämnas
"Eghil". Båda kyrkorna har en
Sturestjärna i koret och en Storkyrkostjärna
i långhuset. Obs. att Dals kyrka
har Vadstenastjärnor i alla tre
valven!
Till
sist Ärkebiskop Jakop Ulfsson
(1439-1521) en avgörande roll
när det gäller ombyggnaden
av ärkestiftets gamla stenkyrkor
med trätak till, särskilt
här i Ådalen, utbyggda
stenkyrkor med stjärnvalv. Han
var också en pådrivare
när det gällde att förse
vissa kyrkor med kalkmålningar.
Många av de på det sena
fjorton- och i början på
femtonhundratalet tillverkade altarskåpen,
träskulpturerna och mässhakarna
bär ofta hans vapen och kan ses
som gåvor från honom till
hans stiftsundersåtar.
