Hur stor var spridningen?

I ett brev till sin förläggare år 1838 säger Dillner, att hans 'Psalmodikon' redan sålts i 10.000 exemplar. Det var främst i Norrland, Dalarna och Värmland, som systemet anskaffades, men även i Linköpings och Uppsala stift infördes siffernoterna. I Strängnäs stift var det sämre, då biskopen där med liknöjdhet bemött nymodigheten. Även i övriga Sverige fick det Dillnerska systemet stor spridning, såväl i kyrkorna som i hemmen. Likaså kom det enkla siffersystemet att användas i skolorna.

Psalmodikon sprids till Estland Klicka för en närbild

Således skriver Erik Gustaf Geijer år 1837 i en recension över Läsning för folket att Dillners psalmodikon är infört i flera folkskolor och att han själv varit i Funbo (församlingen dar Dillner verkade) och hört sångövningarna.

"Dessa öfningar, slutande med en bön, äro lika vackra som uppbyggliga. Man hör psalmer fyrstämmigt rent sjungas af okonstlade, kraftfulla, andaktiga röster. Det är utan tvifel ett stort och rent bildningsmedel som genom dess sammanhang med gudstjänsten håller själen uppe i den region dar hon hör hemma. Erfarenheten har visat att meningheten äfven lättare och säkrare fattar, behåller och återgifver enkla melodier, än den så kallade bildade klassen, med sitt förströdda öra".

En annan entusiastisk beskrivning över det Dillnerska systemet i Nordisk Kyrkotidning år 1840, står bl a i en recension av en barnsångkörs framträdande,

"att sången såsom varande ett av menniskoslägtets yppersta bildningsmedel, äfven öfwat sitt inflytande på dem, är öfwerflödigt att anmärka. Sålunda twiflar Ref. på, att de barn, som denna eftermiddag kommo hem från den gemensamma sångöfningen, woro istånd, att med nöje deltaga i hemmawarande syskons eller wänners mindre fina förnöjelseämnen - så uppfyllda och intagna syntes de wara af den rena fröjd, som sången skänker".

Hur länge systemet användes i olika församlingar varierade naturligtvis. I Färila församling i Hälsingland var, omkring 1850, en komminister Hans Norberg verksam. Denne lär ha samlat en kyrkokör på 450 medlemmar och inlärningen skedde efter det Dillnerska systemet. Det berättas också, att även sedan en kororgel anskaffats till församlingen, användes siffernoter.

N.E Anjou, som kom till Färila som vikarierande organist och lärare berättar:

"Tänkom oss också kyrkan, rymmande ett gott stycke över tusentalet, fullsatt av folk, så gott som alla sjunga och sjunga med kraftig och välljudande stamma, sina kära psalmer".

Men så kommer det märkligaste:

"Man hör under den enkla, ehuru mäktiga unisona sången, även en härlig fyrstämmig sång!"

Ända in på 1920-talet kan man finna kyrkosång efter siffernoter. Så berättar Arthur Stjernholm, från en gudstjänst i Dikanäs kapell 1926 att församlingen mycket ofta sjöng psalmerna i stämmor.

Ett annat, geografiskt mera närliggande exempel, ar kyrkosången i Grundsunda församling, där Anders Sidner (f. 1788-d. 1852), efter sitt tillträde som kyrkoherde 1839 införde siffernoter och psalmodikum. Undervisningen skedde i sockenstugan och intresset uppges det, har varit mycket stort.

Från socknens alla avlägsna hörn kom sångare, i synnerhet ungdomen, sommartid vandrande den långa vägen, barfota och med skorna i ränseln till sangövningarna på lördagarna. Sedan de legat över i kyrkstugorna, var de färdiga att fortsätta övningarna på söndagsmorgnarna.