Jan Stattin, 1996

Klockstapeln

Söder om den ursprungliga kyrkporten, där idag det lilla fönstret på söderväggen finns, låg den klockstapel, som uppfördes 1720. På ett foto från 1850-talet är den dokumenterad. Om tidigare klockstapel finns intet nämnt annat än att den förstärktes och tjärades 1672. Kyrkolagen från 1686 kom att i hög grad påverka församlingslivets yttre former. I kombination med en energisk präst gav det för Torsåker praktiska resultat. Den då nytillträdande kyrkoherden Martinus Porzelius - eller Posselius som han kallade sig i Torsåker - ägnade stort intresse åt gudstjänstbruk, kollektväsen, kyrkotukt, och inte minst byggnadsbestånd. 1692 framför han tanken på en ny klockstapel. Den gamla "ar myckit wankelachtig". Men torsåkersbönderna tvekade. 1600-talet karakteriseras av uppslitande händelser: Krig, utskrivningar, och trolldomsprocesser förlamade säkert den mänskliga aktiviteten. När väl det karolinska enväldet upphört, krigen avslutats och ekonomin stabiliserats tycks förhållandena i bygderna ha förbättrats. Ännu 1718, vid biskop Göran Wallins visitation, har ingenting hänt trots konstaterandet att "foten är utrutin". 1720 kom man till skott. Byggmästare Erik Olofsson i Hammar fick uppdraget, och den stapeln stod i 160 år. Den var gediget byggd och en andra klocka sattes upp 1728.

I 1686 års inventarieförteckning finns en handklocka nämnd, som 1693 smälts in i storklockan. Detta sker i samband med att storklockan måste smältas om, då den spruckit 1687 i samband med ringningen efter arvprinsen Karl Gustaf. Arbetet utförs av Lars Berghs gjuteri i Stockholm. 1843 göts klockan om på nytt och då hos N P Linderberg i Sundsvall. Dess inskription lyder:

"Hör den röst från templet ljuder
hör däri ett himmelskt bud
som, o väckta själ dig bjuder
till ett evigt liv hos Gud. "

Den lilla klockan inköptes 1728. 1883 var den sprucken och omgöts 1887 hos K G Bergholtz i Stockholm. Dess text lyder sålunda:

"Hör Gud ännu sin nåd dig bjuder
Se, templets portar öppna sig.
Kanske härnäst, då klockan ljuder,
Upplåtes gravens port för dig.
Du går ej mer i Herrens hus,
Ditt rum bereds i jordens grus."

Som fotot visar var den dåtida klockstapeln öppen, och med en takkonstruktion med fyra triangulära gavlar och en smal spira i toppen och i varje hörn en volut. Allt var beklätt med huggen spån. Den beskrivs som ett "mästerverk av enkel men imponerande gotisk stilrenhet". Den kan sägas vara en exponent för den ursprungligen allmänsvenska medeltidstyp, som representeras av den gotiska klockbocken med gavelhuv. Liksom andra ådalskyrkor med liknande staplar, t ex Styrnäs och Bjärtrå, bär den medeltida drag både i utseende och tradition.

En reparation 1826 förlängde dess liv så att den blev totalt 160 år. Om den livslängden är den normala för en stapel bör dess föregångare ha uppförts omkring år 1550. Men därom vet vi intet. Möjligen är det först i början av 1600- talet som klockstaplar blir vanliga.

På 1960-talet revs den klockstapel som stod färdig 1887. Bild från 1954.

På 1870-talet hade 1720 års stapel tjänat ut. Byggmästare J P Vedin i Hammar sändes till Håsjö för att se den berömda Håsjöstapeln och där hämta inspiration. Så fick han i uppdrag att bygga en ny stapel i Torsåker. Den bär drag av förebilden, Påhl Perssons stapel i Håsjö. Den åttkantiga basen, de nästan lodräta stolparna i hörnen, den inbyggda boden, det öppna galleriet och lökkupolen, allt ger en lätt elegans. Tyvärr användes takbeklädnad av plåt, som med åren gjorde ett dystert intryck - inte den patina, som ett koppartak hade givit. Medan 1720 års stapel stod i dåvarande sydvästra hörnet av kyrkogården - utanför kyrkporten - placerades den nya stapeln rakt väster om kyrkan utanför den kyrkdörr, som togs upp på västgaveln 1812. Då hade man skrinlagt planerna på att uppföra ett kyrktorn.

När klockorna provades för första gången visade det sig att stapeln vajade och även vred sig kring sin vertikala axel. Av säkerhetsskäl bestämdes då att klockringning inte skulle få ske, endast klämtning. Klockorna stod stilla, endast klappen var verksam. Därmed blev klockringningen svag, och i 70 år hördes blott en dämpad klang från Torsåkers kyrka.

När restaurering av kyrkan kom på tal omkring 1950 ansågs även lämpligt att ersätta den gamla klockstapeln med en ny. Redan på 1940-talet hade arkitekten Ottar Hökerberg givit förslag både till kyrkoexteriörens förändring och en ny stapel. Den senare fick en utformning, som tyder på större stramhet och därmed ett avsteg från "det fria och fantastiska spelet i arkitektens hjärna", som Uppsalaprofessorn Adolf Törnros uttrycker det på 1830-talet, då han betraktar den utsvävande orientalism, som karakteriserar de norrländska klockstaplarna.