Kyrkplatsen

Kyrktomten var ursprungligen ganska snäv. Behovet av gravutrymme var ringa. Få församlingsbor önskade familjegravar; området var till största delen allmän gravplats. När den var fullbelagd började man om. Rester från tidigare gravar hade då förmultnat, och det som eventuellt fanns kvar samlades i benkammaren och jordades på nytt vid lämpligt tillfälle. Benkammaren bestod av en liten trätimring i nordvästra hörnet av kyrkogården.

Torsåkers kyrka och prästgård år 1850.

Vid en visitation 1813 fattades beslut om en utvidgning på norra sidan om kyrkan. Till dess tycks kyrkogården ha räckt till. Någon ytterligare ökning mot norr har inte skett. Men 1875 beslöts om förstoring västerut. Då flyttades gränsen 38 fot och samma förlängning av bogårdsmuren i söder och norr förutsågs. Dock togs aldrig markområdet norr om klockstapeln i anspråk, då den var alltför sank. Först 1936 torrlades det området. Och bogårdsmuren hade tidigare skänkts bort och ersatts med spjälstaket.

Inför det framtida behovet av gravplatser riktade man intresset mot den s k Wattrangsgärdan nedanför Bastuåkern och öster om Jordbron. En kommitté tillsattes 1887 och frågan utreddes ordentligt. Året därpå fick man kungligt bifall till avsöndringen från kyrkoherdeboställets skogsmark nere på mon. Planering av området sker, och det tas i bruk 1892, och även där satts ett ribbstaket upp.

Det ersattes 1936 av en stenmur med överbyggd port försedd med järngrindar.