Under 1800-talets början väcktes frågan om inte en ny kyrka skulle byggas och ersätta den gamla som börjat bli trång för den växande församlingen. En ivrig förespråkare för ett nybygge var dåvarande prosten Carl Petter Lindahl, men sockenmännen var tveksamma i det längsta till de stora kostnader detta skulle medföra. Dessutom var församlingen fästad vid sin gamla kyrka som man under tidigare århundraden hade vårdat och skänkt nya inventarier.

Förutsättning för tillstånd av kyrkrivning var dock att pastorsämbetet skulle inkomma med utförlig beskrivning av den gamla kyrkan till dåvarande över intendentämbetet för arkivförvaring. När definitivt beslut fattats och tillstånd erhållits 1848, hade man redan börjat frakta fram byggnadsmaterial.

Ritningen till nya kyrkan, utfördes av arkitekten Johan F åbom och som byggmästare anlitades Jakob Norin från Norrala i Hälsingland, som tillsammans med sina söner kom att an svara för det gedigna arbetet.

Invigningen av den nya kyrkan skedde den 15 sept 1852 och förrättades av biskop Israel Bergman.