|
tillblivelsen |
Lång var förberedelsens tid men äntligen påbörjades arbetet så smått hösten 1840, sedan Kungl. Majt. i nåd bifallit och gillat kyrkobyggnaden. Man ordnade med röjning på den nya kyrkoplatsen. Släggor och andra verktyg lånades från Gålsjö bruk. Genom landshövdingen anhölls underdånigst hos Kungl. Majt. om nådig befrielse för församlingens 12 båtsmän från nästkommande inkallelse i Kungl. Majt:s och Kronans tjänst, så att båtsmännen blev i tillfälle att deltaga i det stora arbetet. Under uppsikt av kyrkvärden Eric Johansson sammankallades 15 man om dagen för röjning och rothuggning. Uteblev någon från något dagsverke, skulle han böta en riksdaler banko. Efter röjningen vidtog stensprängning.
Som lagen den tiden föreskrev arbete vid kyrkobyggen efter marklag, beslöt sockenstämman, att Sandö glasbruk beräknades till nio hushåll samt att stiftets biskop såsom innehavare av Inholms prästbord skulle efter sin skatt deltaga enligt lag. Till materialskrivare utsågs hemmansägaren Maurits Sahlén i Köja.
Som sådan var han satt att anskaffa och utskriva allt erforderligt till ifrågavarande tilltänkta byggnad, så väl i virke som gångled för arbetets fortgång m.m. Byggmästare blev L. D. Geting från Söbbersta, Bothe socken. Kyrkobygget gjordes efter ritningar av den då ofta anlitade arkitekten S. Enander. Byggnadskommittén utgjordes av nämndemannen R. Boman i Lugnvik, kyrkvärden Eric Johansson i Strinne samt hemmansågarna Måns Månsson i Fröstland och Nils Nilsson i Kungsården.
I augusti månad år 1841 återupptogs det omfattande arbetet med stensprängning och grundgrävning. Synbarligen vållade kyrkobyggmästarens kosthåll extra bekymmer, när det förklarades, att han skulle kosthållas I dygn ä varje rök, varmed början skulle ske i Allsta. Att man fann denna procedur betungande, framgår av att en del ÖsterStrinnebor uttalade önskemål om att kosthållet skulle beräknas efter skatt i stället för efter rök. Slutligen löstes frågan på så sätt, att enskilda personer åtog sig byggmästarens och hans medhjälpares kosthäll mot en viss avgift per person och dag, varierande mellan 20 och 32 skilling banko.
Eftersom på ritningen tornet blivit felplacerat (d.v.s. på östra delen av kyrkobyggnaden), beslöt man att det skulle få sin plats på dess västra och sakristian på dess östra del. Förutom torpare och inhysesfolk skulle även förutvarande bönder deltaga i arbetet. Pehr Ersson i Stafre verkar ha varit en storbonde, eftersom han var innehavare av icke mindre än fyra hemmansrökar i socknen, och därför anmodades han att, så länge arbetet fortgick, varje dag infinna sig på dagsverke.
Lämplig skog för bygget saknades vid denna tid inom socknen, varför sockenstämman den 2 januari 1852 beslöt att hos konungens befallningshavande göra en ödmjuk framställning om att få hugga bjälkskog ä kronans allmänning i närheten av Boteå sockens skatteskogar, under namn av Grytmurhöjden eller på annan därvid belägen skogstrakt. Bjälkar om 12 tum i fyrkant och med en längd av 12 till och med 23 alnar samt till ett antal av 142 stycken erfordrades och blev genom länsman Undén utsynade på kronoallmänningen försommaren 1842.
Den 15 oktober 1842 beslöts, att var och en skulle efter skatt leverera takspån, som skulle ha en längd av en aln. Samtidigt önskade man en förlängning av byggnadstiden vilket kyrkvärdarna skulle utverka hos byggmästaren. I samma månad antogs till kyrkosnickare Nils Gerdin från Jämtland, vid tillfället bosatt i Nässom, samt bestämdes att, eftersom sten saknades till fortsatt arbete, sju lass sten skulle levereras å varje seland förutom den sten som möjligen kunde fås från gamla kyrkan.
I mitten av mars 1844 påbörjades rivningen av den gamla kyrkan i Nässom. Detta var en åtgärd som senare generationer livligt har beklagat. Inom parentes kan nämnas, att kyrkoruinen åren 1931 - 33 frilades och konserverades genom Bjärtrå Hembygdsförenings försorg.
Lilla klockan flyttades samtidigt till nya kyrkplatsen. Till provisorisk gudstjänstlokal inreddes materialboden, som försågs med fönster och dit även en del av kyrkan inventarier överflyttades. Den stora kyrkklockan förblev tills vidare i klockstapeln i Nässom. Antalet skattdragare i socknen berälenades vid denna tid till något över etthundra stycken. Arbetet med kyrkbygget kunde blott ske under de tider av året, då även jordbruket måste skötas. Dessutom gjorde såväl båtsmän som torpare svårigheter när det gällde att fylla den ålagda arbetsplikten vid bygget, och därför måste sockenmännen ges särskild uppskattning för att de trots allt höll ut.
Även andra svårigheter hade man att brottas med, vilket protokollet av den 18 augusti 1844 utvisar. Där stipulerades att byggmästaren Geting och kyrkvärdarna ägde att bland de arbetande manskapet tillsätta en pålitligt person som fiskal, vilken skulle ha uppsikt över och anklaga den person som befanns sälja brännvin i stallarna vid kyrkan. I samma protokoll påtalas viss försummelse vid leverans av material till bygget.
Frågan om anskaffande av altartavla och ljuskronor till kyrkan blev hösten 1844 aktuell, varför det uppdrogs åt kyrkvärden och riksdagsmannen M. Sahlen att vidtala en skicklig målare och att under Stockholmsvistelsen inköpa två större kronor av glas för kyrkorummet samt en mindre krona för sakristian. Vidare uppdrogs åt samme man att ensam vid vilken domstol som helst och till dess saken vore avgjord bevaka Bjärtrå sockenmäns fordran gentemot herrar Sandö glasbruks ägare.
Sommaren 1845 kom inskriptionen ovanför kyrkdörren på tal. Den skulle förfärdigas antingen av huggen sten eller av tackjärn, sedan vice pastor Erik Augustin rådgjort i saken med biskop Franzén. Kyrkosnickare Gerdin åtager sig samma år att snickra den nya predikstolen och formen skulle tagas av den i Gudmundrå kyrka befintliga predikstolen. Förgyllningsarbetena och målningen i kyrkan planerades till våren 1846 och utfördes av målarmästaren Olof Hofrén från Söderhamn som också målade altartavlan åren 1846 - 1848.
Den 16 november 1845 invigdes begravningsplatsen vid nya kyrkan. I juli 1846 uttalade sockenstämman sin önskan att prosten Eric Edling i Njurunda skulle förrätta invigningen av kyrkan eftersom han varit komminister i Bjärtrå 1809 - 30.
Kyrkvärden Sahlén ombads att underrätta Herr Prosten Edling om sockenmännens önskan:
"då nit och besvär bidrog till erhållande av Kunglig stadfästelse på ny kyrkobyggnad härstädes vilken Gudi lov är lyckligen redan slutad och kyrkan borde vad dess inredning angår i sommar bliva färdig till invigning samt med ospard möda sökte befrämja den då varande lilla kyrkokassansförökning vilken under hans tid och sedermera stigit till det kapital som för ändamålet fordrades, så önskade sockenmännen att i händelse att H. H. doctorn och Biskopen vore av sjuk - lighet hindrad att själv hitresa för att inviga vår nya kyrkan välbemälde Herr Prost kunde erhålla högstdensammes tillstånd till nämnda förrättning."
klicka för en närmare titt
Den 13 september 1846 beslöts att med hänsyn till vad som ännu återstod, i skärning och förgyllning invigningen av kyrkan skulle uppskjutas till sommaren 1847. På sockenstämman den I augusti 1847 hade sockenmännen grundad anledning att tro att kyrkans inre prydnad skulle vara färdig i slutet av månaden varför man beslöt att genom församlingen komminister Johan Åkerberg anhålla hos Biskop Franzén att få sitt nya tempel Herranom till ära invigt söndagen den 5 instundande September. Vidare anslogs till materiell förplägnad i samband med invigningen 200 riksdaler banko vilket belopp skulle insamlas genom en utdebitering per rök. Som gäster utom de medverkande prästerna inbjöds till kaplansgården kyrkobyggmästare Geting med fru och målarmästare Hofrén med sin gesäll. Högtiden annonserades i Härnösands Posten. Då stiftsledningen ej kunde biträda förslaget att prosten Edling skulle förrätta kyrkoinvigningen lämnades detta uppdrag åt vice kontraktsprosten, kyrkoherden i Nordingrå, Jonas Nordberg. Sångare från Torsäker, Ytterlännäs och Boteå medverkade vid invigningen.
Samtidigt den 9 januari 1848 bestämdes det att kollekter upptagna genom håvgång ej längre fick uppsamlas under predikan vilket visat sig vara störande utan under gradualpsalmen. Under de första åren kyrkan var i bruk vållade bänkindelningen en del stridigheter. Man kunde inte alltid ena sig om de bästa platserna. Trots det vemodiga över denna strid som sådan kan vi sena tiders barn inte annat än beundra ivern i att få en fördelaktig plats i Herrens hus.
klicka för en närmare titt
Först år 1869, på allmänna kyrkostämmor i maj och oktober, beslöt församlingen att anskaffa en orgel till kyrkan. Detta orgelverk, som räknade 11 stämmor, skulle draga en kostnad av 3800 Riksdaler. Orgelverket levererades av orgelbyggaren och direktören J. G. Ek från Torp. Församlingen fattade detta beslut efter stor tvekan. Man oroade sig inte bara över den stora engångskostnader utan även över den samtidigt åtagna förpliktelsen att avlöna organist. Orgelverket kom likväl till stånd år 1870 och härmed kan Bjärtrå kyrka anses vara i färdigt skick.
klicka för en närmare titt
Till kyrkans äldsta inventarium hör den större kyrkklockan av år 1506, troligen den äldsta i stiftet, med latinsk inskrift som i översättning lyder:
"I Herrens år 1506 fullbordades detta arbetet till vår heliga jungfru Marias ära"
Den lilla klockan i tornet är från 1750. Församlingen äger även en altartavla ifrån den gamla kyrkan. Efter restaurering hänger den nu på den norra väggen i kyrkan, samt en ljuskrona i malm, gåva av befallningmannen Petter Stiernman och hans hustru år 1711. Som gåvor till kyrkan mottogs vid och strax efter invigningen följande gåvor:
- Större ljuskrona i glas och brons av hemmansägarna Per Månsson i Öd, Daniel Nordlander i Norrland, Johan Jönsson i Locknö och Nils Bergström i Berg
- En ljuskrona i glas och brons av kyrkvärden och förre riksdagsmannen Maurits Sahlén i Köja och Pehr Sylvin i Nässom vilken senare även givit kyrkan en ny mässkjorta
- Två nya nummertavlor av bönderna Eric Månsson i Öster Strinne och John Nilsson i Lugnvik
- En ljuskrona i glas och brons av kyrkvärden Olof Olofsson i Nässom
- En ljuskrona i glas och brons av skärgårdsstyrmannen Johan Nordlund i Bålsjö
- Två lystrar av glas och brons av hemmansågaren Daniel Påhlsson i Köja.
