- hade missionsverksamheten nått så långt i Ångermanland att landskapet blivit en fast kyrklig provins under biskopsstolen i Uppsala. Ångermanland var från 1250- talet en så kallad "prepositura", ett prosteri under Uppsala Ärkestift, och i detta område fanns Bjärtrå som en självständig del.

På den tiden skrev Bjärtrå sitt namn i handlingar som "De Berteradh."

Församlingar bildades runt om i landskapet, kyrkor byggdes och präster anställdes. Sverige var ett land som tillhörde romersk-katolska kyrkan och detta medförde bl.a. skyldighet att betala in skatt till påven i Rom. Vid denna tid byggdes även en stor Domkyrka i Uppsala och detta fick följdverkningar ända upp i vårt landskap. I ett brev den 6 oktober 1257 skriver ärkebiskopen till församlingarna att den som hjälpte till vid domkyrkobygget i Uppsala skulle erhålla 40 dagars avlat. En notering finns om att man på ett möte i Nora Kyrka år 1314 beslötade om en sex års gärd till påven i Rom. Två år senare tillkom en ny skatt, denna gång till ärkebiskopen i Uppsala för hans inköp av ett pallium till sin ämbetsdräkt. Tidigare hade Bjärtråborna betalat in sin kyrkoskatt till S:t Olavs kyrka i Nidaros, nuvarande Trondheim, men de kom efter år 1314 att betala den till Uppsala.

Under 1200-talet byggdes i Bjärtrå en kyrka som vi kan se murarna av än idag. Den byggdes av natursten från trakten och blev 15 m lång och 7, 5 m bred. Murarna var skalmurar och 12 dm tjocka. Ytter- och innersidorna var av tunnare stenblock och mellan dessa skal fylldes det sedan i av småsten och murbruk. På 1400-talet så fick kyrkan valv s.k. stjärnvalv. Valvet bars upp av åttkantiga pelare i hörnen och en på vardera långsidan. Denna typ av tak kan man ännu se i Skogs kyrka och den som besöker Överlännäs kyrka och ser dess yttre och inre kan bilda sig en god uppfattning om hur Bjärtrå gamla kyrka kan ha sett ut en gång.

Den storklocka som ännu ljuder i Bjärtrå nya kyrka är från den gamla kyrkans tid, gjuten år 1506 och invigd till jungfru Marie ära. År 1563 fick gamla kyrkan glasfönster eller som de då kallades "bleekfönster". I mitten av 1700 talet fick den en ny inredning som målades i rött, blått och grönt. Den fick då också en ny klocka i stället för den Gustaf Vasa tog som klockskatt 1533. Så småningom blev Bjärtrå annex med Nora som moderförsamling och var annexförsamling i cirka 400 år till dess genom Kungl. befallning i brev den 28 april 1869 fastställdes; att socknen skulle avskiljas från Nora och bilda eget pastorat, vilket verkställdes först 1891, då komministraturen indrogs.

Prästerna avlönades av församlingarna med tionde. Var tionde sädeskärve, var tionde kalv o.s.v. skulle tilldelas kyrkan. Fattiga och sjuka skulle också ha hjälp igenom detta tionde men ärkebiskopen genomdrev att dessa gåvor först skulle skickas till Uppsala och där fördelas bland behövande. Troligen kom inte så mycket av denna andel de fattiga och behövande i Bjärtrå till del. Barmhärtighetsinrättningar som härbärgen och helgeandshus understöddes med frivilliga gåvor bl.a. så skänkte till exempel en viss Olaf, prost i Ängermanland, sin gärd i Nora 1341 till helgeandshuset i Stockholm "som syndabot för sig själv och sin trogne tjänarinna Ragna."

Enligt en sägen fanns vid medeltidskyrkan i Nässom ett ägostycke kallat prästgärdan som var skänkt av en gammal piga i denna by. Det blev en rättslig strid på 1700 talet då bönderna i Nässom processade med pastor, eftersom de ansåg att området hörde till byns ägor. Man kom att förlora den processen i Häradsrätten 1748. Gärdans storlek får man veta besked om av 1707 års skatteläggning , där det framgår att den var 8 tunnland 55 11/16 kannland åker samt äng till 23 1/2 palmar hö. En palm eller parm var ett rymdmått om 18 kbm och på en parm gick det ungefår 50 pund. Höängen gav alltså cirka 11-1200 pund hö.

Vad hade denna gärda tjänat för ändamål ? Ett svar kanske finns i Upplandslagen från 1296 där det stadgades, att till varje kyrka borde anordnas "prästgård" som skulle bestå av hel eller halv mark land. I Hälsingelagen från 1400 talet säges om kyrkobol ; "nu är kyrkin bygdh då skal kyrkin bol där präster skola byggia, det fult och frälst vara för utskyldem som Uppsala åder Konungi.. " Socknen var alltså skyldig anordna prästbol, åker och äng som var skattefri, till prästens underhåll. Folket här i socknen var fåtaligt och fattigt och torde haft svårt att lämna pastor den lönejord som det var skyldiga till. Kanske var det så att denna förmögna piga kom till församlingens hjälp när hon skänkte jorden till kyrkan. Efter ägobyte på 1830 talet har denna omtvistade ägolott uppgått i Nässom.