Biskopsvisitation
23-26 mars 2006
klicka för ett bildspel i ett nytt fönster

Visitationstal i Ådalsbygdens pastorat, Ytterlännäs kyrka, Marie Bebådelsedag, den 26 mars 2006.

"Stora ting låter den mäktige ske med mig"

Det är Maria som sjunger sin lovsång och vet att Gud kommer att handla genom henne. På samma sätt är jag övertygad om att Gud handlar genom Ådalsbygdens pastorat och genom er alla som jag har fått möta dessa dagar. Det har varit fina möten på många olika sätt och jag tror och hoppas att det arbete ni utför ska bli till välsignelse för alla innevånare i bygden.

Ur några synpunkter måste man säga att Ådalsbygdens pastorat är ett ungt pastorat. Er egen hemsida och andra mediala produkter visar på ett levande sätt era kort historia. Jag fick vara med vid pastoratets invigning 2002 som var en fin högtid. Ur andra synpunkter kan man påstå att ni har en lång och rik historia. Ni har kyrkor som med sin stil vittnar om att här har kristen tro funnits under många år. Ytterlännäs gamla kyrka, Torsåkers kyrka och modellen i Styrnäs vittnar om att kristen tro började ta form här redan på 1000-talet och definitivt på 1100-talet. Ni har alltså stora traditioner att vila på och att förnyas ifrån. Gud kan göra mäktiga ting med gamla församlingar som förnyas i en levande tro.

Första dagen fick vi sammanträffa med personalen som på olika sätt berättade om sitt arbete. Vi fick en oerhört positiv bild av samarbete och av energi och av möjligheter. Och jag vill verkligen säga att ni har en engagerad och kompetent personal. Allteftersom mitt tal går vidare kommer jag att exemplifiera vad jag fick höra.

En liten sak var att jag vill fira mässan vänd mot församlingen. Jag tror det ger en starkare upplevelse att se vad som händer vid nattvardsbordet. I torsdags gjorde jag det vid ett bord framför vårt altare idag. Men så fick jag klart för mig att huvudaltaret är gjort för att användas så. Men se det fattades en plattform att stå på bakom. Ni skulle bara ha sett hårfästet på mig. Det sa jag på personalmötet och vaktmästarna tog omedelbart tag i frågan. De tog mått, byggde, målade och idag kunde det användas. Ett utomordentligt tecken på en personal som löser frågor. Och det gällde inte bara vaktmästarna, utan alla.

När jag mötte personalutskottet fick jag möta engagerade människor som vill arbeta för en bra personalpolitik och en bra arbetsmiljö. De anstränger sig just nu med de olika dokumenten som behövs. Cheferna har regelbundna utvecklingssamtal och det som är jobbigt kommer upp på bordet.

Vi fick också av personalen en viktig bild av den kvalitetssäkring som ni arbetar med. Det handlade om att besöka andra församlingar och se hur de arbetar för att ta vara på det bästa och undvika det som är mindre bra. Detta har gällt framför allt vaktmästarna, men jag vill gärna uppmuntra er alla att ta till vara metoden i andra delar av verksamheten.

När det gäller arbetet med personalfrågorna så ställer gärna vår personalkonsulent från stiftet Christer Markvärn upp med råd och hjälp som ni kan behöva i framtiden.

Ni har nu varit ett pastorat i drygt fyra år och det syns tydligt att ni har tagit till vara de positiva effekter som en sammanslagning kan ge, och ni har arbetat i en enhetsanda och gjort det mycket bra. Det ska både förtroendevalda och personal ha all heder av. Inte minst er vilja att jobba över församlingsgränserna. Det är en god vilja, som kanske har sina gränser när det bl a gäller hur gudstjänsterna firas

Gudstjänsterna

Vi startade vår visitation med en Taizémässa här i kyrkan i torsdags på morgonen. Vi sjung de fina, stilla sångerna, vi var stilla i tystnad och vi fick lyssna till vad Jesus sa och vi firade nattvarden. Efteråt fick jag kommentaren att det var just den stillheten vi behövde. Det var en viktig mässa. I Styrnäs härom kvällen firade vi en enkel, kort mässa och i går på morgonen firade vi morgonmässa i Torsåker, och så har vi firat dagens glädjemässa som avslutning på visitationen.

Mässorna har präglats av stor delaktighet. I Torsåker fick vi använda oblater som bakats av församlingsborna i det gamla oblatjärnet som de funnit i arkivet. Vi fick ta i bruk nya textilier som sytts i församlingen. I alla mässorna har olika medverkat med textläsningar, böner, sång och musik. Vi har fått höra om kyrkvärdarnas gudstjänst för en tid sedan. Allt detta pekar åt det håll där förnyelsen av vårt gudstjänstliv behöver ligga. Vi måste vara fler som är delaktiga i utformningen av gudstjänsten. En prästmötesavhandling som nyligen kommit visar på att det är genom att skapa gemenskap mellan människor som tillsammans tar ansvar för att gudstjänsten, främst när mässan firas, som den blir förnyad och som människor kommer.

Här är det viktigt att låta musiken blomma. Ni har era härliga körer och nya körer på gång. Ni har ett musikliv som blomstrar och kan utvecklas ännu mer. Varför inte låta körsångarna få bli försångare i gudstjänster där kören inte kan vara med.

Barnen kan också få plats i gudstjänsten, varför inte varje söndag i någon av församlingarna, eller gör en av kyrkorna till barnens katedral. Se till att barnen får uppgifter i procession, i att bära fram och duka nattvarden.
Det är också viktigt att det finns en grupp människor runt varje kyrka som vill bära sin bygd inför Gud och i mässfirande. Ibland kommer det ganska få människor till gudstjänsten. Det är då viktigt att skapa den grupp som vill och kan bära hela bygden inför Gud, för att tron ska leva vidare till nästa generation. I ett samtal som jag hade fick jag också höra vad den tanken var viktig för många av de trogna gudstjänstdeltagarna.

En synpunkt som kommit fram är att prästerna borde bära huvudansvar för en eller två församlingar, så att de församlingarna får ett ansikte på sin präst och genom det kan man bygga upp gudstjänstlivet. Jag förstår att detta är en fråga om tillgång och efterfrågan på personal, men kanske kan man undersöka möjligheterna att få det att fungera.

Vår kyrkordning säger att man ska fira gudstjänst varje söndag i varje församling eller åtminstone en gudstjänst i veckan. Nu firar ni gudstjänst varannan söndag i era kyrkor, och ni har starka skäl för det. Men församlingarna är av olika storlek och kanske behöver det inte vara lika i varje församling. Jag tror att ni borde överväga det som kom fram i ett av våra samtal att fira regelbunden söndaglig gudstjänst i en av församlingarna, kanske här i den största, och varannan söndag i de andra fyra. Ni ska nu revidera era församlingsinstruktioner och i det arbetet bör ni överväga den frågan. När det gäller församlingsinstruktionen kan ni få god hjälp av vår stiftsadjunkt Hans Taraldsson som gärna står till förfogande.

Pastoratet är med i stiftets gudstjänstnätverk för gudstjänstens förnyelse. Jag har fått uppleva fantastiskt fina mässor här och jag vill uppmuntra er att fortsätta på den inslagna vägen.

Barnen och ungdomarna

Arbetet bland barnen och ungdomarna betyder mycket och har stor prioritet ert pastorat. Några av barnen fick jag möta på Storkyrkis i Bjärtrå där jag fick svara på frågor om tro och liv och jag fick lyssna till vilken undervisning barnen får samtidigt som jag fick klart för mig att de också skulle också bilda en barnkör. Förutom detta fick jag höra om alla andra grupper som ni har.
Jag fick också hälsa på konfirmanderna i Bjärtrå och lyssna till deras frågor och hur de såg på livets mening och innehåll. Konfirmandarbetet är också angeläget i pastoratet och det är en glädje att ni satsar på det via läger och resor till bl a Taizé.
Arbetet på skolorna betyder mycket. Jag fick hälsa på i Styrnäs skola och samtala med personalen om framtiden, eventuellt som friskola och jag fick möta en klass som ställde viktiga frågor om livet till mig, inte minst fick jag berätta vad tron betyder för mig personligen.

Ni har berättat för mig om att församlingarna finns med i skolornas krisgrupper, att ni har julspel för några klasser varje år och att ni ofta är närvarande på skolorna. Det är en god väg som ni har slagit in på.

Kan vi i kyrkan på något sätt ge dagens ungdomar något av evangeliets innehåll genom att bjuda dem till kyrkan med bibelspel, med att visa kyrkorna också dess innersida är det viktigt.

Det var också fantastiskt att få höra om alla unga konfirmandledare och om Kyrkans Unga som är en fortsättning på ungdomsarbetet. Jag vill gärna önska er allt gott i detta arbete. Än en gång, pröva om inte en av era fem församlingskyrkor skulle kunna vara en barnens, ungdomarnas och familjernas kyrka.

Diakonin

När jag fick höra om den diakonala verksamheten handlade den om att skapa mötesplatser för människor. Och i det avseendet pågår ett stort arbete. I äldreboenden finns församlingen på plats med andakt och besök. Själv fick jag göra ett besök på Solsidan och var med en fin eftermiddag som visade mig hur mycket församlingens verksamhet är uppskattad. Jag har fått höra om ”leva vidare-grupper”, om besöksgrupper, om samarbete med hemtjänsten och distriktssköterskorna. Och jag fick besök den internationella gruppens arbete med internationell diakoni när jag skakade bössa för Lutherhjälpen i Bjärtrå i går. Diakoni är ett konkret arbete för människors bästa.

Det vi kallar för mission finns involverat i hela ert arbete på många olika sätt, men sticker framför allt ut i ert sommararbete med Vägkyrkan kring gamla kyrkan. Ett arbete som har utvecklats från ett turistiskt arbete till ett arbete med ett andligt innehåll. 2-3000 besökare möter en gammal miljö, med ett levande budskap. Jag hoppas att i sommar få komma och hälsa på för att med egna ögon se detta arbete.

De förtroendevalda

Mina möten med pastoratets förtroendevalda skedde i olika konstellationer. En del av det jag sagt hitintills härrör från både dessa möten som med mina möten med personalen. Vi har talat om många olika saker på ett allvarligt sätt, med tanke på framtiden. Befolkningsutvecklingen är oroande. C:a 100 begravningar per år och c:a 35-40 dop talar sitt eget språk. Hitintills har ekonomin trots det fungerat bra, men hur ser framtiden ut. Pastoratet har ett stort fastighetsbestånd som måste ses över. Frågan är om ni kan behålla alla er byggnader och hur ni ska klara uppvärmningen och därmed driftskostnaderna? Kan ni utnyttja de stora kyrkorna också som församlingshem i något fall. Ja, tankar finns, men det är inte färdigtänkt. Energifrågorna måste lösas, så att energin blir billigare.
Måste församlingarna gå med i ett ännu större pastorat var en viktig fråga. Ja, inte nu de närmaste år när det gäller er själva. Men kanske för att stötta andra, mindre församlingar.

De förtroendevalda som jag samtalat med planerar, tänker och arbetar tydligt för att lösa de problem och svårigheter som kan komma upp när det gäller ekonomi, personal och fastighetsfrågor liksom när det gäller själva verksamheten. Ni församlingsbor har varit duktiga på att välja rätt folk till förtroendeuppdragen.

Tack

Nu är det tid för mig att säga tack. Jag vill först vända mig till mina egna medarbetare Lena Hasselborg och Margit Forssén och säga tack för era insatser under visitationen. Ett särskilt tack vill jag och Lena säga till Margit. Hon har vikarierat som min adjunkt i ungefär ett år och detta är hennes sista visitation i den egenskapen. Stort tack för dina insatser. Lena och jag har faktiskt tagit med en blomma till dig.
Sedan vill vi tre tillsammans säga tack till er i pastoratet. Det tacket går till kyrkoherden Karin Bodin och dina fantastiska medarbetare. Ni gör alla ett stort jobb här och du har anledning att vara stolt över dem.

Tacket går också till alla förtroendevalda med kyrkonämndens ordförande Carl-Ejnar Nilsson i spetsen. Ni visar på en vilja och en kompetens som gör mig övertygad om att ni löser alla de frågor som ligger framför er.
Till er alla vill jag säga tack för goda samtal, tack för gott omhändertagande, tack för god mat. Ni gör ett stort och viktigt arbete för Svenska kyrkan och för era församlingar.

Kom ihåg att Gud gör mäktiga ting med oss, som han gjorde med Maria på Marie Bebådelsedag.

+Tony Guldbrandzén